Hoya mindorensis (orange) verkar egentligen vara Hoya elmeri (orange)
De arter av Hoya jag är extra förtjust i odlar jag ofta flera olika kloner av. Hoya mindorensis är, trots alla sina goda egenskaper, inte en av dem. Sedan är det väl också så att när listan över de man odlar håller på att tippa över 200 så är det få som lyckas ta sig in på favoritlistan. Trots det så fick jag för ett par år sen upp ögonen för en speciell mindorensis. Jag hade redan ’Red Star’ hemma vid det laget, oblommad, och det finns ett antal ytterligare mindorensiskloner i odling som inte var intressanta alls i det läget. Så redan där kanske jag borde fattat misstankar. Men denna hade helt släta, runda och glansiga gröna blad som kunde bli röda. Klart jag var tvungen att ha den!
Den kallades Hoya mindorensis (orange) och var väl inte särskilt vanlig. Först förra året, i februari, importerade jag den. Tyvärr kom den med en del ohyra som det blir ibland, och trots att den kom i fint skick så blev den väldig hängig efter behandlingen. Under sommaren började den växa, men på ett skadat sätt. Noderna kom för tätt och nytillväxt kunde titta fram från stammen istället för noderna. Jag tänkte att den fortfarande kämpade, och lämnade den ifred. Under hösten dock blomställningsskaft upp, ibland på fel ställe, och ibland ett helt gäng på varandra. Knopparna höll inte länge. Sedan dess har den långsamt rätat ut sig och växt bättre och bättre. I vanliga fall skulle jag inte visa upp den förrän den blivit helt normal och vacker, men jag ville dela med mig av den ändå i detta fallet.
När den började sätta knoppar nu i slutet på april så såg det ut som de faktiskt skulle hålla för första gången. Det förvånade mig lite, eftersom mindorensis annars, i min erfarenhet och andras, kan vara lite seg på att blomma. Men för ett litet tag sen så öppnade sig faktiskt blommorna. Det första som slog mig var att de var jättestora! Här har jag precis nyligen klagat över storleken på mindorensis blommor, så kommer den här klonen med blommor som är ca en centimeter i diameter. Dessutom såg håren annorlunda ut. Så jag satte mig och började titta på alternativ, och det visade sig att blommorna faktiskt passade väldigt väl in på beskrivningen av elmeri. När jag väl tittat på blommorna så kastade jag förstås ett öga på elmeris blad, och visst liknar bladen elmeri mer än mindorensis, så här i efterhand.
2014 gjordes en revision av Hoya mindorensiskomplexet som jag utgick från. Den går att läsa här, tillsammans med jämförelsebilder.
För mig var det väldigt tydligt att denna planta såg ut som en elmeri, och inte mindorensis, men det gjorde mig osäker att jag inte hittat andra som dragit samma slutsats. Så jag frågade en extremt duktig vän som påminde mig om att i slutändan behöver trots allt pollinaria stämma med beskrivningen med. Och det lyckades jag inte bestämma enbart från dessa blommor. Därmed sagt kan jag tycka att den avviker så kraftigt från mindorensis samtidigt som den liknar elmeri så pass mycket att jag inte med gott samvete kan kalla den mindorensis. Jag tänker kalla den Hoya sp. aff. elmeri (orange) tills dess jag fått chansen att titta lite noggrannare på pollinaria och förhoppningsvis kunnat jämföra med mindorensis med. Och om jag har tur så kommer någon riktig expert göra det innan mig, och utgå från en annan planta som inte haft en så tuff tid (för även om sannolikheten är extremt låg så finns det ju viss risk att min planta är ”skadad” med tanke på den felväxt den visat upp). En så vacker blomma förtjänar en korrekt identitet, tycker jag.
