Fler Hoyakultivarer

Så jag började med att sitta och uppdatera några arter… för att gå över till att skriva ett inlägg jag nog helst slutför en annan dag, till att istället bara erbjuda ett annat inlägg med bilder på Hoya. Jag hoppas ni vet hur det kan bli ibland. Idag blir det tema kultivarer. Först ut är en hybrid från Mike Bernardo som blommat för mig under sommaren, ’Nathalie’, som redan är en favorit hos mig på grund av bladen.

Det visade sig att blommorna är lika underbara. Det syns inte vidare bra på bilderna, men den röda färgen är rent lysande, framför allt i bra ljus. Trots att klasen inte är anmärkningsvärt stor är den extremt iögonfallande i rummet, till och med i mina rum som har mer än lovligt mycket växtlighet.

Den tog ganska lång tid på sig att blomma men efter första blomningen bara fortsatte den, både i att sätta knoppar och nya blomställningsskaft. Och det finns förstås ett ord som beskriver blommorna perfekt och det är inget annat än ”geléhallon”!

Nästa kultivar har varit svårare att presentera. Det här är en Hoya som fick hänga med i ett annat köp jag gjorde, efter en snabb googling. Jag blev genast stormförtjust i den, i bladen och lättheten den blommar, men är skeptisk till identiteten. Jag fick den som Hoya MB1414 (dark form), vilket är ytterligare en hybrid av Mike Bernardo, men blommorna är inte alls rätt -i alla fall inte enligt de enda bilder jag hittar på dem. Den ser istället ut att vara närmare Hoya ’Sissy’ eller någon från samma grex. Det är alltid tråkigt att få en bortbyting, vilket jag misstänker jag fått, men förutom det är den ljuvlig. I starkt ljus blir de nya bladen extremt vinröda, för att när de sedan åldras få en normal röd ton (eller grön, om ljuset är svagare). Det ger en planta med oerhört fina kontraster mellan grönt och rött. Den blommade som liten och ytterst tidigt, och har sedan fortsatt och sätter gärna nya blomställningsskaft.

Blommorna och flockarna är dessutom medelstora vilket är en trevlig egenskap hos hoyor jag annars generellt odlar för bladens skull. Om någon vet något mer om den här kultivaren så kontakta gärna mig så jag får lära mig.

Nu när vi ändå petat i det här ormboet med identiteter  så kan vi fortsätta med odlingsvärda kultivarer med mer eller mindre osäkert ursprung. Hoya macgillivrayi ’Rainforest’ är en vanlig kultivar. Den hör till de stora och storblommande hoyorna. Den är lättodlad, och får vackra ganska mörka blommor med tydligare markering än vanligt inuti blommorna som gör den nästan randig. Doften är stark och väldigt trevlig.

Den kommer från Michael Miyashiro, MM, som behärskade konsten att pollinera hoyor och är ursprunget till många, många frösådder, vanliga och hybrider. Det ”osäkra” när det gäller den här vackra kultivaren handlar bara om föräldrarna. Den anges vanligen som en hybrid mellan macgillivrayi och archboldiana, men det verkar som den snarare är en macgillivrayi x macgillivrayi. Det händer även att den blandas ihop med ’Rainforest Beauty’, som är en variegerad komplex hybrid från MM. Ibland anges ’Rainforest’ vara samma som denna, ibland som en av föräldrarna. I mina ögon är det mest sannolika att den är en mac x mac frösådd, men som tur är spelar det inte så stor roll vilka föräldrarna är för kultivarer.

Till sist kommer en av de kultivarer som får mig att tycka att det är så synd att Hoya ciliata fått smeknamnet ”den svarta hoyan”. Den blir inte alltid så särdeles mörk, och är ganska svårblommad (och lite tråkig, i mina ögon). Samtidigt så finns några kloner av pubicorolla och pubicalyx som är enkla, vackra, lättblommade och så mörka och vackra. Hade jag fått bestämma hade dessa istället fått benämnas ”den svarta hoyan”.

Den här skaffade jag under namnet Hoya pubicalyx ’Royal Hawaiian Purple’, men jag tror inte det är korrekt, då jag misstänker att den jag köpte den av ”gissade” vilken det var, som det så lätt görs när det kommer till pubicalyx. Det finns två huvudtyper av pubicalyxkultivarer, en som får mörka blommor, och en som får ljusare blommor. Inom båda grupperna finns otal namnade och onamnade kultivarer eftersom det inte är ovanligt (jämfört med andra hoyor) att de sätter frö. De med mörkare blommor kan ibland få flerfärgade blommor där en del av blommorna är helt eller delvis ljusa, och ibland få klasar som är helt ljusa. De har ofta lite mörkare stammar innan de blir förvedade, och får nytillväxt som kan bli ganska skarpt röd eller svart. Utan att ha fått ett namn med plantan är det helt omöjligt att avgöra vilken kultivar man har -och även om man fått ett namn, är det idag osäkert om det stämmer eller ej. Det har förekommit så många gissningar där namnen på de kändaste kultivarerna satts på vad som helst och namn ärvts ner till frösådder. Saknar man en gammal stamtavla på sin planta så är det nog stor chans att namnet inte är speciellt pålitligt.

Det här är den mest lättblommade av mina pubicalyx och har tålt många dåliga placeringar och misshandel under åren. Den blommar regelbundet förutom under de kallaste och mörkaste månaderna, kanske framför allt för den hänger i ett mörkt fönster med drag. Den är så vanlig att den lätt underskattas men de vackra långa bladen med silver och de stora blomflockarna gör den till en fantastisk krukväxt.

Som avslut är det här inte en kultivar, utan en art -Hoya celata. Jag var bara tvungen att visa upp den i kontrast till min pubicalyx. Den är ganska lik och räknades ofta upp i samma andetag som pubicorolla innan dessa blev publicerade, men i slutändan blev de två olika arter. Den kanske är lite tråkigare i färgen, men flockarna håller i 3 veckor, något som är väldigt respektabelt inom Hoya.