Jag odlar inte bara favoriter
När jag fick veta att det fanns en variegerad form av den vanliga och älskade namnlösa Hoya vi kallar sp. aff. burtoniae blev jag väldigt intresserad. Jag var lite förvånad över att jag inte sett mer av den, men tänkte först att den kanske var så populär att den var ovanlig. Tyvärr var det väl inte riktigt så.
Den här hoyan lovar mycket och lämnar dig utan det mesta, tyvärr. Precis som sitt ursprung växer den snabbt och lätt (även om den möjligtvis är något långsammare än den helgröna). Den är innervariegerad och tillsammans med de mörka kanterna och förmågan att skifta färg i rött blir de nya bladen helt färgsprakande. Jag säger nya, för precis som hos den variegerade multifloran förloras det mesta av variegeringen när bladen blir äldre. Den lilla kvarvarande variegeringen som går att se i form av något ljusare gröna blad maskeras nästan helt av att kanterna blir en mörkare grön och kontrasten mellan kanterna och mitten är alltid starkare än mellan de blad som har en något mörkare eller ljusare mitt.
Det är fortfarande en ljuvlig liten Hoya som doftar gott och blommar lätt, men knappast värd att leta efter när den helgröna finns tillgänglig för en spottstyver. Visst är de nya bladen underbara, men vill man ha vackra variegerade blad finns bättre val.
I mitt förra inlägg beklagade jag mig över att Hoya sp. Nong Nooch inte höll blomflockarna öppna länge nog, men det finns en Hoya som är värre, och det är Hoya meredithii. Jag visar sällan min planta för den har två rankor, där den ena mår mycket dåligt, och den andra trivs med livet. Den behöver både en omplantering och en frisering, men där den står har bland annat flera Dischidia så lyckligt växt in i den, och därför får de vara ifred.
Blommar gör den så gärna, men även här är flockarna mycket kortlivande, och ofta öppnas själva blommorna i flocken i olika takt. Själva flocken kan hålla i upp till fyra dagar, men varje blomma är bara öppen i en.
Någon som inte har strulat, men uppfyllt alla förväntningar är den Nepenthes northiana jag haft i mitt stora vivarium. Tyvärr har det visat sig att vi behöver flytta vivariet och med det tappa det på vatten. Samtidigt tänker jag ta chansen att göra om det, nu när jag har en bättre vision om vad jag kan odla i det. Det gör att denna northiana behöver flyttas och förvaras, något som den inte tar alls lika väl. En av de stora överraskningarna med den är att den fångar och lever på en oerhörd mängd sniglar. Inga andra jag odlat i skåp har visat den tendensen, eller trivs riktigt lika bra. Så jag hoppas den kommer överleva flytten.
