Hoya imbricata är en speciell och helt underbar Hoya
Faktum är att en Hoya imbricata toppar min önskelista just nu. Hoya imbricata har en synonym -Hoya maxima, och ett par underarter, som jag dock inte tror är giltiga. Många imbricata-kloner är därför kända under just underarternas eller synonymens namn. Hoya imbricata är enklare att odla än man kanske tror, men behöver lite speciella omständigheter. Det är en av mina favoritväxter i terrarium, och det är med sorg min största och blommande även den behöver flyttas ur det stora terrariet och en stor del kommer förmodligen inte klara flytten.
Det som gör imbricata lite speciell odlingsmässigt är att bladen växter tätt mot substratet, och huvudrötterna utvecklas direkt under bladet. I naturen så bor myror där, som ger näring via rötterna. När vi odlar växter har vi ju som bekant bladen ovanför substratet och rötterna samlade i en kruka, och det blir en liten konflikt mot hur imbricata vill växa.
Det sägs att imbricata behöver växa i hög luftfuktighet, men det stämmer inte alls hos mig -inte mer än för andra hoyor, i alla fall. Däremot behöver den första delen av plantan få växa så att bladen kan hamna mot eller i substratet och etablera välmående rötter under dessa blad.
Efter dessa blad går det att låta den klättra, eller hänga, beroende på hur man vill odla den. Odlar man den i rumsmiljö är det viktigt att dessa första blad får etablera sig i en kruka innan den leds upp på stödet -annars kommer den först utveckla rötterna under bladen som klättrar på det snustorra stödet, något som kommer vara svårt att överleva för den. Så kan man bara få plantan att etableras bra i krukan med de första bladen under, i eller på substratet, är det generellt inte några problem att odla den. Trillar bladen av är det heller inte fel att helt enkelt snurra rankan flera gången och sedan begrava den en centimeter under substratytan. Faktum är att den verkar trivas med att skicka ut osynliga rankor precis under ytan för att sedan, där den verkar trivas, dyka upp och producera några blad.
Det vanskligaste kan vara att etablera den -om inte bladen kan skydda rötterna aborteras de gärna, även om bladen bara har lite dålig passform mot underlaget. Jag har funnit att det fungerat väl att fylla ett eller två blad med vitmossa där rötterna kan hållas fuktiga och utvecklas i anslutning till bladet. När den väl skickar ut långa krypande rankor har den klarat sig och kommer själv producera välpassande blad. Plantan ovan var min första imbricata och fick flyttas för den växte bättre än jag trodde den skulle göra i den platta, breda krukan. Den fick flytta till en egen kruka.
Om inte bladen kan utvecklas mot ett underlag blir de typiskt tråkiga ”tacoblad” som vrider sig runt sig själva i ett försök att trycka ifrån mot ett underlag.
Det kan vara värt att odla den med tråkiga taco-blad enbart för blommornas skull, men i ett terrarium kommer den helt till sin rätt, i mina ögon.
Blommorna är förvånansvärt stora och helt, helt underbara! Den imbricata jag har högst på min önskelista har en helt rosa bikrona, och jag har bara sett den på bild. Jag tror den säljs under namnet Hoya maxima, men den blandas gärna ihop med denna klon, som ofta kallas ”Red Corona”. Men en dag hoppas jag få möjlighet att odla den.
