På tredje advent är det dags att återbesöka sulawesiana
Jag har nämligen haft turen att få odla två kloner av denna. Min första sulawesiana presenterade jag förra advent, och jag nämnde också att mitt eviga pillande stoppade den från att växa ordentligt. När en vän hade en extra sulawesiana tillgänglig till salu slog jag därför till, och tänkte att min gamla kunde få växa ifred och den nya kunde få bli pillad och experimenterad med. Min planering sträckte sig inte länge än så, och det blev som med så många impulsiva planer, inte så mycket mer av det. Jag satte den nya på rotning i en självvattnande kruka och hade sedan inte tid med den under hösten. Den trivdes dock fint och skickade ut enorma rankor, varav en upp till taket där den genast började producera ett blomställningsskaft.
Tidig vår fick jag se mina första blommor, och det konfirmerade även att min nya sulawesiana var en annan klon än den första. Jag misstänkte det redan innan då bladen hade en liten annan struktur och blev mycket kortare och bredare till sin längd än min första, men det är alltid vanskligt att bedöma sådant enbart på bladen.
Den här får mörkt, mörkt vinröda blommor som nästan ser svarta ut till det ljusgråa luddet. På en del av bilderna här syns den röda färgen bättre, men det är för att jag belyser blommorna ordentligt innan jag fotograferar. Blommorna kanske är något större än hos sulawesiana (SLM-03) men flockarna är mindre med färre antal blommor. Den har även en svag doft av övermogna plommon på kvällarna till skillnad mot SLM-03 som varit helt doftlös för mig.
Den har visat sig otroligt blomvillig och sätter väldigt gärna nya blomställningskaft och blommar ständigt, även om den precis som min andra klon inte gärna sätter nya blad om den inte behöver. Jag har svårt att välja den bästa klonen av den här underbara arten då jag tycker Hoya sulawesiana (SLM-03) utan tvekan har de vackraste bladen och blommorna, men denna mörka klon har visat sig lite mer blomvillig och lättodlad. Det finns dessutom ytterligare minst en klon som ska ha gula toner i kronan som jag ännu inte fått chansen att se som verkar helt underbar den med.
Med sina stora blommor är det fascinerande att se blommorna slå ut, något som kan ta runt en dag med alla blommor (även om de enskilda blommorna slår ut under några timmars tid). Jag tror inte jag är ensam om att tycka det, eftersom det är väldigt vanligt att se bilder på sulawesiana just i olika öppningsstadium. Därför kan jag inte motstå att avsluta med just ett par sådana bilder till.
