Hoya retrorsa är en udda fågel
Hoya retrorsa är en väldigt speciell liten Hoya. Jag tycker kanske inte utseendet är särdeles vackert, men jag odlar den för att jag uppskattar variation. Den påminner väldigt mycket om Hoya spartioides, som inte får några blad när den når fertil storlek utan bara består av stam, blomställningsskaft och blommor. Hoya spartioides beskrivs ha ett nära förhållande till myror och växer ur skrymslen och myrbon dit myrorna burit fröna. Till skillnad från spartioides får retrorsa faktiskt blad, men bladen är förvillande lika blomställningskaften. Jag vet inte om den har samma förhållande till myror, men misstänker att det är så.
Bladen är plattare, och det är främst i änden det tydligt går att se skillnad. så tittar man inte noga ser retrorsa ut att få 2-4 blad vid varje nod istället för två.
Ett blad ovan och blomställningsskaft nedan. Om plantan blir stressad har jag noterat att bladen har en tendens att trilla av, medan blomställningsskaften behålls, vilket gör plantan mer lik spartioides.
Ytterligare en anledning till att jag tycker om retrorsa, och även en god anledning till varför jag hellre odlar retrorsa än spartioides, är att blommorna i mina ögon tydligt riktar sig mot krypande insekter. De får ingen flock som spartioides, utan blommar med en blomma i taget (ibland två) som riktar sig mot själva blomställningsskaftet. Ett perfekt litet lockbete som bara väntar på en törstig, krypande insekt.
Blommorna får ganska mycket nektar för sin storlek, men är annars små och ganska oansenliga. De varierar ganska mycket i färg mellan gult, orange och rosa med några få rosa markeringar på bikronan.
I år blev den ytterligare intressant för mig eftersom jag var lyckosam nog att få ett par frökapslar. En speciell egenhet dessa bladreducerade eller bladlösa hoyor har är att de som unga fröplantor faktiskt har riktiga blad som hjälper till att fotosyntesera och ge energi. Så chansen att så fröna och se detta är verkligen uppskattad av mig! Den första frökapseln utvecklades inte riktigt som den skulle och gjorde mig väldigt nervös de över två månader det tog för den att utveckla frön.
Den var fastväxt i en del som inte utvecklades till frökapsel, och fick därför en väldigt udda form.
Som tur var släppte den till slut, även om jag inte vet om det faktiskt hade orsakat någon skada i slutändan. Länge verkade den orörlig och behöll samma storlek, färg och form.
När det slutligen är dags att öppnas gulnar frökapslarna och får det verkligen att se ut som om de aborteras: men har det gått så pass länge att fröna med stor sannolikhet har mognat är det precis som det ska.
Formen på kapseln gjorde att fröna inte spred sig och det var enkelt för mig att samla ihop dem. Den här arten verkar inte få speciellt många frön per kapsel, runt 10, men inte alla frön var levande.
När jag väl planterade dem ett par dagar efter kapseln spruckit grodde de inom ett dygn. Jag valde att odla dem på sten då jag inte ville att de skulle slukas av mossa, vilket är det jag annars haft bäst lycka med när det kommer till frösådder. Eftersom de inte fick vara i mossa fick hela krukan med sten istället vara inne i en stängd plastpåse för att de inte skulle torka ut.
Precis som med tidigare frön jag sått av både Hoya och Dischidia så växer de oerhört snabbt den första veckan (eller två), men så fort de fått några pytteblad så stannar växten av och går långsamt.
Idag är de inte mycket större än denna bild, som togs för en månad sedan. Nu följer jag de små med spänning, jag är speciellt nyfiken på i vilken storlek de kommer börja få sina unika blad och blomställningsskaft, samt om de kommer visa någon variation.
