Hoya megalantha
Hoya megalantha är en av de hoyor som har vissa drag jag uppskattar enormt, och vissa drag som inte faller mig i smaken. Det är en hyfsat storblommad Hoya, speciellt som den blommar med en flock och inte bara ett fåtal, och blommorna är även stora jämfört med bladen. Blommorna doftar (den typiska smörkola/fudgedoften som ett flertal hoyor har) och är ursöta.
Den växer väl (när den väl bestämt sig) och verkar väl lämpad för odling i vivarium med. Men jag har svårt för bladen. De är tunna och gröna (redan där ett förlorat lopp i mina ögon antar jag) och gärna vågiga och vridna. Inte på ett snyggt regelbundet sätt utan på ett sätt som för tankarna till ogräs eller eller någon intetsägande grön växt som köps endast för att snabbt täcka något område.
Det finns flera kloner av megalantha i omlopp, speciellt om man inkluderar Hoya desvoeuxensis som en synonym (fast den officiellt inte är det idag). Det har sagts mig att denna inte är den vanligaste formen av megalantha, som ska få plattare och öppnare blommor, och det kan säkert stämma. Jag är inte så erfaren i arten eller klonerna att jag kan protestera, även om min planta har visat sig ganska variabel i blomfärg och hur öppna blommorna blir. Däremot har den artas till megalantha, och jag ser heller inga anledningar till att det inte skulle vara själva arten.
Det tog faktiskt 2 och ett halvt år för den att blomma, men jag tror inte det är normalt. Jag fick den som en väldigt liten stickling, och det första året orkade den knappt röra på sig. Det andra året planterade jag den i en självvattnande kruka, och inte heller det skapade någon större rörelse. Den fick sitta där som en tråkig mindre kvist och jag rotade regelbundet andra hoyor i samma självvattnande kruka och glömde nästan bort den. När jag hade haft den i runt två år blev den väl uttråkad och satte fart. Ordentlig fart, ska jag säga. Plötsligt var den en av mina mest snabbväxande hoyor och jag vågade inte ens ta ut sticklingarna den växte tillsammans med av rädsla för att bryta förtrollningen. Ett halvt år senare dök de första blommorna upp och den har sedan dess blommat regelbundet.
Den kommer definitivt stanna hos mig om inte annat på grund av blommorna, doften och möjligheten att använda den i vivarium, men mer än något annat har jag blivit sugen på att undersöka om någon annan klon har vackrare bladverk och kan göra arten ännu lite bättre i mina ögon.
