Små överraskningar kan vara väldigt välkomna
2019 fick jag två oväntande “bonusar”. I ett byte med en väldigt generös Hoyaodlare fick jag en bonusstickling av Hoya platycaulis, och i en annan sändning visade sig det finnas frön av den lilla Pilea microphylla. Hoya platycaulis hade jag egentligen inte tänkt odla då jag oftast har ett svalt intresse för tunnbladiga och dess extremt nära släkting (förmodligen även synonym i framtiden) Hoya amrita verkade ha mer attraktiva blomfärger. Jag är därför väldigt glad att den faktiskt kom som en liten bonus. Det första året försökte jag odla den upprätt (det gick sådär) men dess långa smala blad blev en för stor frestelse för en liten kattunge och efter ett antal förlorade blad och tuggade bladspetsar fick den planteras om i en ampel och återhämta sig så gott den kunde.
Blommorna är helt bedårande med sin gula bikrona (och några lätta rosa fläckar) och neongröna färg. Den gröna färgen blir bättre av att inte bara blommorna har den, utan även blomskaften och blomställningsskaftet har precis samma gröna ton. De håller i över tre veckor och doftar underbart av citron. Det är inte den typen av citrondoft som t ex finlaysonii-typerna doftar av, utan blommorna doftar av citron blandat med Yes diskmedel. En väldigt trevlig doft som varar länge, med andra ord.
En annan fördel med platycaulis är att bladen faktiskt är väldigt smala och långa. Det gör att plantan blir fin även om den är tunnbladig -den får mig närmast att tänka på en ormbunke än en Hoya. Jag kan tyvärr inte visa upp det speciellt bra med tanke på min plantas skick, men ni får tro mig på mitt ord.
Pilea microphylla är en växt jag tror många har delade åsikter kring. Den förökar sig okontrollerbart (så att få ett frö eller 10 som bonus är nog inte så ovanligt) och är invasiv i många delar av världen. Den säljs även som krukväxt. Det är inte en perenn, men förökar sig lätt och gärna med frö. Jag har funnit att den är en fantastisk vivariumväxt jag inte skulle vilja vara utan.
En av de svåra balansgångarna i vivarium är vilka växter som ska odlas och hur de ska trivas bäst. Jag har personligen funnit att “ogräs” är ett väldigt positivt inslag. “Ogräs” i detta sammanhang är de växter som växer ganska okontrollerat och i princip under vilka omständigheter som helst. Man behöver hålla efter dem i vivarium för att de inte ska kväva favoritväxterna, men de hjälper till att kontrollera miljön väldigt väl. Genom att ta bort bladmassa från dessa går det även att få bort näring ur kretsloppet, något som annars kan vara ganska vanskligt. Det är mycket trevligare att ha dessa än tillväxt av alger, mögel eller ansamlingar av för mycket fukt någonstans. Samtidigt vill jag inte ha växter som växer alltför bra och blir alltför kraftiga konkurrenter. Pilea microphylla är helt enkelt perfekt i sammanhanget. Det är en väldigt liten växt (med väldigt små söta blommor) som inte skuggar eller stör ut andra växter speciellt mycket. Den sprider sig jämt med frön i vivariet, och själv växten lever bara i något år, vilket gör att den aldrig blir för stor, och det är lätt att kontrollera populationen genom att rycka ut en avvägd mängd små plantor. På ställen där mossa tar tid att etablera sig växter den gärna och ger en fin grön bakgrund.
