Även om året tar slut gör inte projekten det
En av de saker jag finner stor tillfredsställelse i när jag odlar är att jämföra växter. Både som ett sätt att hitta den ”bästa” klonen att odla som gör alla andra överflödiga, men även för att uppskatta den naturliga variation som finns. En jämförelse som jag inte lyckades göra i år är mellan mina mirabilis-plantor. Hoya mirabilis har väldigt varierande blommor, både från blomning till blomning och hur de åldras medan de är öppna. Så jag har velat jämföra levande blommor sida vid sida, men det kräver att plantorna vill blomma exakt samtidigt.
Hoya mirabilis sida är inte uppdaterad på länge, men en sak som fortfarande gäller är den absoluta sammanblandningen av namn och nummer. Det vanligaste förekommande är beteckningen på två olika typer av mirabilis, en med lite större blad med lite mindre silver, och en med lite mindre blad med mer silver. De kallas klon A och klon B, eller SR-2008-01 och SR-2008-002 eller med beskrivning av bladen: stora eller små. Själva klonerna ser inte så väldigt olika ut, även om det är osäkert om det beror på att alla beskrivningar blandats ihop eller för att klonerna är likadana.
För att göra det ännu mer spännande visade det sig finnas ytterligare en klon insamlad i Kambodja med insamlingsnumret SV 511. Denna ser i det stora hela ut som den med mindre, mer silvriga blad, och jag skulle inte bli förvånad det minsta om det visar sig vara samma klon (fast jag som sagt inte gjort en levande jämförelse än).
En av de vanskligaste sakerna med jämförelser är att jämföra rätt saker. Min mirabilis ”Large Leaf” hade mycket större blad än mina mindre någonsin fått när den kom, men har sedan dess producerat mindre blad. Jag har även sett bilder på en mirabilis med större blad som nästan inte har några silverfläckar alls, och har funderat på om det är så att det är en annan än den jag har. Med tanke på hur varierande bladen och blommorna är kan det nog sluta med att det är omöjligt att reda ut. Oavsett är det en oerhört vacker Hoya.
En annan jämförelse som varit svår att pricka in är blomningen hos Dischidia ovata. Nu blommar ovata ganska generöst, men precis som hos mirabilis åldras blommorna genom att ändra färg ganska snabbt. En av mina ovata blommade i år med lite ljusare blommor, och framför allt ljusare i de mörkare linjer som går längs blomman. Det gjorde att linjerna framstod mycket tydligare och var en intressant fenotyp i mina ögon.
Min tanke var att jämföra blommorna med mina andra kloner för att se att det verkligen stämde. Men eftersom blommorna förändrar sig så snabbt så ville jag jämföra dem samma dag som de öppnade. Inte det lättaste, visade det sig.
Dischidia ovata (NS08-075, PNG)
Kanske blir det något jag sysselsätter mig med i januari. Ytterligare ett projekt som aldrig riktigt kom igång var omhändertagandet av en bonusplanta, Nepenthes maxima x clipeata. Den har anlände faktiskt förra året, men jag blev inte omedelbart såld när jag såg den, och den växte ett tag i skymundan innan jag började beundra den.
Den blir ordentligt röd, både i kannor och blad, och kannorna har ärvt en lätt clipeata-form. Kannorna öppnar sig på en speciellt sätt som jag först trodde berodde på stress, men nu inte är lika säker. De utvecklas väldigt platta, och först när locket börjar dra sig tillbaka för att så småningom öppna sig blåser kannan upp sig och får en rund form. Jag planterade om den i en bättre kruka i år, men den behöver få en bättre plats så jag får en chans att se vilken potential det finns hos den.
Vackra Hoya shepherdiis blommor får avsluta idag. Plantan är inget projekt i sig, men jag har ännu inte haft tid att ta bilder på plantan, blommor eller ej. Kanske blir 2022 shepherdiis år?
