Ullöss

Ullöss (egentligen Ullsköldlöss, eftersom de tillhör sköldlössen) är kanske den vanligaste ohyran att höra talas om. Ett angrepp blir väl synligt snabbt och går inte att förväxla med något annat. Jag stött på det då och då, men inte själv haft så stora problem med det. Min uppfattning är för att det är precis som många andra ohyror: ett ungt, nytt angrepp är lätt behandlat, medan ett ingrott svårt och envist. Eftersom jag alltid lyckats fånga upp mina ullöss i karantän på nya växter, ofta bara mindre sticklingar, har det aldrig egentligen varit ett problem för mig att behandla. Det här är en av de ohyror som ger en god anledning till att se till att alla nya växter, framför allt de som kommer från stora handelsträdgårdar och växthandlare, noggrant gås igenom.

Ullöss är en enormt vanlig ohyra och finns praktiskt taget överallt, går på alla typer av växter och sprids med alla typer av växter. Det finns ett antal arter av dem, både tropiska och tempererade. En del har svans-spröt, en del inte. En del är väldigt stora och en del är pyttesmå. De kan variera i hårighet och hur snabbt de förökar sig. Av den anledningen är det inte lätt att behandla. En del är väldigt resistenta och har existerat i inomhusodling väldigt länge och andra är väldigt lättbehandlade. Det gör det svårt att hitta bra rekommendationer. Det som fungerar för alla är de klassiska, upprepade kontaktverkande metoderna (pyrsol, såpavatten med sprit, ren sprit, säkert en hel del annat kontaktverkande med). Eftersom det ofta är omöjligt att säga vilket ullöss man är drabbad av, och därmed vilken livscykel den har, är det bättre att ta det säkra före det osäkra och sätta upp ett tätt schema.

Som tur är behövs inte ett lika tätt schema som hos kvalster. En hel livscykel hos en ullus kan ta en till två månader och det tar uppemot 3 veckor för en ullus att börja lägga ägg. Det betyder att man kan behandla angreppet intensivt några gånger på en vecka för att få bort det mesta av angreppet och sedan upprepa behandlingen varannan vecka i 8-10 veckor för att helt lyckas radera ut ett angrepp. Att man vill behandla intensivt en kort period beror på att äggen kläcks väldigt snabbt, på ett par dagar upp till en vecka, och genom att behandla när småttingar kläcks och innan de börjar röra på sig kan man begränsa angreppet mycket. Det går även att experimentera med temperaturer då ullöss slutar lägga ägg om temperaturen är väldigt låg eller väldigt hög. Det är till viss del riskabelt då de samtidigt lägger flest ägg när det är varmt, så lägger man sig lite för lågt i temperatur så kan man få dem att lägga extra många ägg istället för att sluta lägga ägg alls. Och vid lägre temperaturer riskerar man att skada vissa växtsläkten. Med det sagt så kan det gå att minska hastigheten de reproducerar medan man behandlar genom att försöka hålla det svalt.

Den stora majoriteten av ullöss man ser är honor. Faktum är att ullushanen har vingar och ser väldigt annorlunda ut. Det har ingen praktiskt betydelse då honorna klarar utmärkt väl av att få ungar utan någon parning, men ser man en underlig flygande insekt med två längre strån från baken så kanske det finns skäl att undersöka sina växter. Ullöss utsöndrar honungsdagg som kan hittas på plantan och lockar till sig bland annat myror (men inte direkt i våra konstgjorda miljöer) och svamp. Det räknas ofta upp som ett sätt att upptäcka ullössen, men jag har svårt att se att man ser det innan man ser de väldigt karaktäristiska vita tussarna.

Det som gör ullöss, och alla sköldlöss egentligen, riktigt irriterande är deras spridningssätt. Som större djur är de alla ganska stationära och vandrar sällan långt. Men som nykläckta, och nästintill osynliga, ger de sig iväg för att leta upp nya hem. Eftersom deras livscykel är så lång så kan det ta veckor innan man upptäcker att dessa små spridare faktiskt tagit sig ganska långt och hittat till en annan hylla, ett annat fönster eller ännu längre.

Nedan är en mycket vanlig form av ullus som gärna sprids via stora växthandlare. Den känns igen på sin brist på svansspröt. Sticklingen nedan kom med två typer av kvalster. Den sköljdes mycket noggrant och behandlades med svavel (de vita utsmetade fläckarna). Den sattes sedan i en lufttät påse i en månad. Vid det laget var kvalstren borta men en liten koloni ullöss hade istället tagit över.

De kan alltid vara lite knepiga att se, speciellt som plantan har vita svavelfläckar, men de har sina favoritställen: kring noderna, gärna där bladskaften vinklar sig eller det går att klämma in sig. Går det inte att se nakna ullöss går det ofta att se ”sockervadden” de skyddar sig och sina ägg med.

Det här är plantan för skala. Och ju mer man tittar, desto mer dyker upp.

Ullöss kan vara väldigt, väldigt små. Kombinera det med deras favoritskrevor så är det inte konstigt att de hunnit sprida sig innan man upptäcker angreppet.

De kan även lätt påminna om rotludd eller annan hårighet tills man tittar noga

Och när man väl tittar noga, då dyker nästan alltid flera upp.