Den lilla goa Hoya camphorifolia
Söta lilla Hoya camphorifolia har blommat för mig tidigare men plantan har aldrig tidigare varit fin nog att visa upp. Jag ville inte visa upp en ful planta, för denna art har redan imageproblem.
Det finns en uppsjö camphorifolia-kloner i odling, med en stor variation på färgerna hos blomman. En del av dem har blivit publicerade som egna arter, men jag tror inte alla dessa kommer stå sig speciellt länge. Det finns säkert annan variation hos en så välspridd art förutom blomfärgerna, så jag uttalar mig främst om klonen jag odlar.
Blommorna är små, men ack så färgstarka och lysande. De doftar inte, men plantan är mycket blomvillig, verkar blomma tidigt och har inte några höga krav på miljön. Blommorna håller i runt 4 dagar hos mig, ibland 5, någon gång 3. Och bladen är superfina. De är välformade och jämna, där de blir bredare och sedan avslutas i en tydlig spets. De blir lätt rödtonade men nerverna behåller sin ljusgröna färg vilket ger väldigt fina, kontrasterande blad. Dessutom är de väldigt platta.
Hade blommorna bara varit väldoftande tror jag nästan den här hade haft en chans att rankas högre än hoya fitchii i mina ögon. Men även lite under fitchii är den oerhört odlingsvärd och jag skulle verkligen rekommendera att odla den och se vad man tycker om den. Jag skrev ihop en sida till den där det går att läsa mer.
I övrigt börjar våren verkligen marschera fram med höga temperaturer under påsken. Min balkonggardin har ännu inte färgat upp men jag börjar ana lite vackra röda och orangea toner i bladen. En liten vårklippning kan dock behövas.
Ceropegia woodii (variegerad) har förlorat lite blad under vintern, men också blivit översållad av knölar på rankorna. Det är första gången det händer och jag misstänker att undervattning och uttorkning kan vara anledningen till att den helt plötsligt börjat göra det. Eller så är det något som kommer med åldern. Som ung stickling kan denna vara lite temperamentsfull, men så fort den är etablerad med knölar i jorden är det en oerhört tålig växt. Men den ska få en välförtjänt klippning (igen) och lite ovariegerade blad ska rensas bort.
Min Aeschynanthus sinolongicalyx (mest känd under andra namn) öppnade sin första frökapsel i veckan och låt oss just säga att jag inte var redo. Så nu är hela undervåningen full av små frön som vandrat med vinddrag och katter. Att något så litet kan ge så, så, så många frön!