Det är inte bara växter som vaknar till av värmen
Även växternas ständiga följeslagare, ohyran, ökar ofta sin tillväxttakt på våren och vid den här tiden är det inte ovanligt att man kanske finner sig stå i ett enormt angrepp om de fått växa till under våren. Jag har haft många olika inställningar till ohyra över åren. När jag hade färre växter, och många tempererade, tenderade jag att ta det med en klackspark. När jag flyttade och bodde smått ett tag (och växtbeståndet började växa, sakta men säkert) fick jag mina första stora utbrott vilket nästan gjorde mig fixerad vid dem, speciellt som de visade sig väldigt envisa att få bort. Sedan dess har jag nästan alltid behållit lite ohyra (instängda utan rymningsrisk i boxar, jag är inte helt galen trots allt) på värdväxter för att försöka hitta bra behandlingsmetoder och se hur de beter sig. Dessutom sammanföll det med att jag började odla väldigt mycket Hoya, och hoyor kan vara galet tåliga. De klarar ofta angrepp av ohyra galant och är de perfekta värdväxterna. Många andra växter jag odlar hade gått under efter ett ohindrat angrepp efter ett par månader, medan hoyor klarar ett år utan problem, och säkert mycket längre.
En liten ullus gömmer sig på en ny import. Jag trodde nästan det var rotludd innan jag tittade närmare.
Det var inte längre sedan det inom Hoya fanns stora problem med det falska spinnkvalstret, så pass att 3 av 4 sticklingar eller plantor kom med kvalster eller ägg. Det var inte bara begränsat till Sverige, utan gällde lika gärna importer. Det är notoriskt svårt att behandla, men för ett par år sedan slog behandling med svavelgranulat igenom i Sverige och fick väldigt stor effekt. Nu är det ganska ovanligt att få det med köp, även om chansen fortfarande finns. Det är långt ifrån utrotat, men numera bara en av många olika ohyror som man kan få. Efter ett fridfullt tag utan några kvalster dök istället ett annat upp jag sett mer och mer av under ett år, toppskottskvalstret. Jag misstänker att dessa pressades tillbaka av de ständiga behandlingarna alla med falskt spinn gjorde innan svavlet tog sig in på banan, och de nu istället kunnat få fäste när folk odlare inte behandlar lika ofta längre. De är även de känsliga mot svavel, men är mycket svårare att upptäcka och sprider sig mycket fortare.
Det falska spinnkvalstret som länge dominerade det stackars hoyasläktet.
Jag fick själv ett utbrott av toppskottskvalster i mitt karantänrum (där mina nyinköpta får stå i ett halvår eller så innan de flyttas in till bättre platser) i höstas, som även lyckades sprida sig till rummet bredvid innan jag fick dem under kontroll. Snabba som attan är de, och väldigt rörliga. De tog mig verkligen med förvåning för jag är hyfsat noggrann och trodde att jag vid det här laget hade bra sätt att förhindra ohyra. Det visar på att man aldrig är färdiglärd! De var inte speciellt svåra att behandla men man behöver dedikera mycket tid till behandlingen. De har en superkort livscykel på en halv vecka, och sprider sig snabbt. Så behandling behöver ske samtidigt på ett stort antal växter det möjligtvis spritt sig till, och upprepad behandling redan dagen eller ett par dagar efter.
De små genomskinliga, runda bollarna är ägg, och de små som är gulaktiga är vuxna kvalster.
Alla som läser här på bloggen vet att jag har en tendens till långrandighet, så istället för att skriva så mycket mer här har jag gjort en egen liten sida där jag har skrivit om mina erfarenheter av diverse ohyra. Den finns under odling, och ohyra, eller så går det bra att klicka HÄR för att komma dit. Men jag kan varna för väldigt, väldigt mycket text.
För att få er på lite bättre humör så kommer här lite bilder på Hoya carmelae som blommat så vackert under våren. Hoya carmelae har inte fått en egen sida än, så det blir att njuta av bilderna här tills nästa gång jag sitter och uppdaterar sidor (och om jag råkade lura in er på det här inlägget med bilden på den vackra carmelae ber jag om ursäkt).