Hoya pulchra
När Hoya pulchra publicerades 2019 efter att ha blivit känd 2018 blev jag väldigt intresserad av arten. Den hade inte förekommit i odling speciellt länge (till skillnad från andra arter som kan odlas ganska länge innan de publiceras) och var en välkommen ny art som varken var tunnbladig eller buskväxande. Jag fick snart se den i verkligheten hos en vän som fått förtroendet att odla den och intresset blev en liten kärlek. Det visade sig vara ganska svårt att få tag på den, kanske för att inte speciellt många delade min kärlek. De vanliga plantskolorna i Thailand verkade inte erbjuda den och till sist köpte jag den första jag hittade, en liten ennodsstickling med ett blad från Polen sommaren 2020. Vid tidpunkten för köpet var det den dyraste hoyan jag köpt. Hoya pulchra finns i minst två färgvarianter, en med rosa blommor och en med gula. Jag hoppades jag hade köpt den rosa och hösten 2021 blommade den för första gången och avslöjade att denna gång hade jag haft tur!
Min planta växer för tillfället i en självvattnade kruka med räkkulor (substrat för akvariumväxter och akvariumräkor). Det var aldrig riktigt meningen utan jag brukar ibland rota mina mest värdefulla sticklingar i detta. Men den satte igång att växa alldeles oförskämt snabbt och när den väl började ranka ville jag inte störa den utan den fick sitta kvar. Efter det har vårt förhållande varit komplicerat. Den står i samma rum den började växa i, och växer emellanåt väldigt kraftigt. Men blir det svalt, om så bara för ett par nätter, tappar den genast alla nya blad och knoppar. Redan några månader gammal producerade den sitt första blomställningsskaft, och några månader senare kom det andra. När den väl har växt har den alltid haft knoppar, och flera nya blad. Och då har jag inte velat flytta den. Men det har alltid kommit en sval period som fått knoppar och blad att trilla. Så idag är den en ganska naken planta med nakna rankor. Jag tror dock att om den odlas så det aldrig blir riktigt kyligt är den en lätt hoya som växer snabbt och blommar tidigt och mycket. I framtiden har jag planer på att starta om den i mitt favoritsubstrat som jag tror den kommer trivas utmärkt i (bark) och flytta den till en bättre plats.
Hoya pulchra har väldigt speciella blad. De är ganska långa och smala med en kant som viker sig lätt under bladet. De är mörkgröna och mycket matta -det skulle inte förvåna mig om någon beskriver bladen som blågröna, även om det tekniskt sett inte känns speciellt rätt. Nerverna är lite ljusare gröna och egentligen är det bara huvudnerven som syns, om ens det. Men tittar man lite närmare på bladet lyser nerverna till och det finns lite struktur i bladet där nerverna reser sig något från bladytan. Som unga är bladen skarpt vinröda (i alla fall i gott ljus) och de övergår sedan till grönt. Baksidan är röd på de färdigutvecklade bladen och grön hos de unga bladen. Blommorna påminner en hel del om waymaniae även om bikronan är plattare. Hos min pulchra är de kraftigt rosa med en vitrosa bikrona och gul mitt. Färgen på blomflocken verkar påverkas av odlingsförhållanden och kan variera från riktigt kraftigt, stickande cerise till ljust babyrosa. Jag tror det främst handlar om ljusstyrka då mitten på flocken ofta blir ljusare än kanterna. Blommorna har varit helt doftlösa hos mig. Precis som hos waymaniae kommer en mindre blomflock på ett ganska långt och överdimensionerat blomställningsskaft, men blomflocken får fler blommor än waymaniae får och blir därmed större. Det här är en helt bedårande ny art jag hoppas snart blir vanligare så fler får odla den.
