Hoya sigillatis
- sigillatis ssp. sigillatis
- sigillatis ssp. sigillatis (Borneo)
Hoya sigillatis är en vacker och variabel art med två underarter, ssp. sigillatis och ssp. paitanensis. Hoya sigillatis ssp. paitanensis har smalare blad och högre blommor med spetsigare bikrona som arrangeras i en lätt konkav flock, till skillnad från Hoya sigillatis plattare bikrona och blommor och flata flock. Båda är värmeälskande och ljusälskande underarter och båda får blommor i form av en pentagon (på grund av hur kronan viker sig bakåt). Bladen är avlånga och platta till kupade med lätt behåring. De är hyfsat doftlösa och blir bra ampelväxter då de klättrar med måttlig entusiasm. De är väldigt tåliga mot uttorkning, hög temperatur och starkt ljus, men behöver några år på sig för att fylla ut och få igång blomningen.
Hoya sigillatis ssp. sigillatis
Denna klon publicerades som Hoya sigillatis 2004 i Fraterna, i publikationen med okänd insamlingsort men senare publikationer har angett att den insamlades i en heath forest i Nabawan. Klonen är ganska unik mot andra ssp. sigillatis, aff. sigillatis och ssp. paitanensis där skillnaden främst sitter i bladverket. Bladen är platta, avlånga och rundade med mycket silverfläckar. Just att de är platta och ganska tunna gör att klonen står ut inom arten.
Det här är en väldigt dekorativ Hoya som även hittat ut i handeln och går att hitta i välsorterade växtbutiker. Bladen är stabilt silverfläckiga och lätt, lätt håriga. Unga blad blir gärna röd- och brunaktiga, för att med tiden mörkna till grönt. Odlas den ljust blir bladen ofta röda igen. Färgväxlingen och silvret gör att bladverket skiftar väldigt dekorativt, speciellt om den odlas i ljust läge. Rankorna är tunna och klättrar väldigt svagt, vilket gör att de lätt tyngs ned av utvecklade blad och hänger väldigt vackert och graciöst. Rankorna har långa internoder så en ung planta kan se väldigt gles och tråkig ut, men så fort den börjar fyllas ut blir intrycket ett helt annat. Den blommar med platta, nedåtriktade flockar som ofta glänser av nektardroppar i bikronornas spetsar. Färgen kan variera från beige till orange på kronan, där ljuset och hur länge flocken varit öppen påverkar styrkan på färgen. Bikronan är ljust gul. Blommorna är i princip doftlösa.
Hoya sigillatis (ssp. sigillatis) var en av de första “exotiska” hoyorna jag köpte, och misslyckades med, en gång för länge sedan. Jag minns att jag blev hänförd av bilderna på bladen och köpte en större stickling. Efter att ha rotats i en alldeles för tät jordblandning hängde den stilla, en ensam ranka med några blad och såg så ful ut. Den överlevde inte vintern och jag saknade den inte heller efter det. Då och då såg jag urvackra plantor av den och tänkte att jag skulle pröva igen, och när jag hittade en mycket vacker, stor stickling till salu våren 2019 slog jag till. Jag planterade den i bark i en ampel och väntade på magin. Den var lite trögstartad, och jag funderade i svaga ögonblick på att ge upp. En ung, tunn planta av sigillatis är helt enkelt inte så snygg. Men våren efter, när värmen och ljuset kom tillbaka, satte den ordentlig fart och började fylla ut. Däremot såg jag inte till några blommor. Jag försökte locka fram dem, men inte minsta lilla start till blomställningsskaft dök upp på de nya rankorna. Det var först året efter de första blommorna dök upp, när plantan var lite över två år gammal. Jag var inställd på att den kanske var en knepig blommare, men det var långt ifrån sanningen. När den väl bestämt sig för att börja blomma är den väldigt tacksam. Den blommar året om, på fler och fler blomställningsskaft, vinter som sommar. Den är även extremt tålig och klarar enkelt ett oskyddat söderfönster (om den vänjs med omsorg). Där blir den även vackrast i mina ögon, men det är inget krav att odla den så, utan den fungerar även i lägre ljusnivåer.
Hoya sigillatis ssp. sigillatis (Borneo)
Hoya sigillatis är en ren skattkista för de som gillar lite speciella blad hos Hoya, och även om man avgränsar till underarten sigillatis finns en hel del variation. En vanlig detalj i bladen som inte syns hos typ-plantan är att de är lätt rundande på ett sätt som för tankarna till myrmekofyter. Men de flesta med sådana blad har inte artats officiellt, och av den anledningen blev jag intresserad när denna klon av sigillatis ssp. sigillatis dök upp till salu. Jag köpte den som sigillatis “Borneo Red”, men det är inte en beskrivning jag behållit då den inte säger så mycket -den är snarare mindre än mer röd jämfört med andra kloner. Jag fick den även med den ytterligare informationen att den var insamlad i Buntok i Kalimantan, något som jag dock tagit med en nypa salt. Jag har sett den säljas under andra namn, men inte med det ursprunget, och då Buntok var en populär insamlingsort finns risken att namnet helt enkelt blivit påklistrat. Istället har jag nöjt mig med att bara behålla Borneo som insamlingsort tills jag blivit mer säker i urspunget. Tyvärr säger inte det heller så mycket då båda underarterna är endemiska till Borneo.
Det här är en väldigt trevlig klon av Hoya sigillatis ssp. sigillatis. Den har tjockare, lite mer håriga blad som är mörkt gröna och snarare blir lila i starkt ljus än röda. Den mörka bladytan blir en fantastisk kontrast mot silvret, och kontrasten gör de här bladen till något alldeles extra. Bladen blir lite bredare i förhållande till längden än typ-plantan, och kanterna rullas lätt tillbaka, vilket ger en tydligare rund form till bladen. De lätt kupade bladen ger även mer struktur till själva plantan samtidigt som den inte får samma graciösa hängande rankor. Denna klon klättrar även bättre och rankorna behöver fångas in då och då för att få till en snygg planta. Blommorna har samma ljusgula bikrona, men kronan varierar från beige och persikofärg till rosa. Den doftar väldigt lätt av något sötaktigt vissa kvällar, men är på det hela taget doftlös. Jag importerade denna sommaren 2021, och i karantänen visade den sig ha toppskottskvalster. Det tog en del behandlingar för att få den fri, och den äldsta delen av plantan är fortfarande inte så vacker, men den kom starkt igen och redan sommaren efter, 2022, blommade den för första gången. Den verkar lite snällare och lättare att odla än typen. Jag odlar den i ampel, i ren pinjebark, men den skulle nog kunna träs fint genom ett stöd.
