Hoya dennisii
Hoya dennisii är en väldigt fotogenisk Hoya som i mina ögon tillsammans med bland annat arter som globulifera gott kan få ställa sig i skamvrån ofta. Bladen är ljusgröna och har en vacker spetsig form med synliga, ljusare nerver. De är även ganska små (till medelstora), vilket gör att ration mellan storlek på blommor och storlek på blad blir väldigt attraktiv. Den växer som ett ogräs. Men den klättrar inte. Utan vill man odla den på ett stöd så krävs ständig uppmärksamhet om man inte vill ha tunna raka rankor som penetrerar hela hyllor med växter. Och försöker man hänga den i ampel så behövs det en hårtofs om den inte ska spreta åt alla håll. Och så klart dör rankorna tillbaka om man stör dem för mycket. Hoya dennisii sätter mycket lätt blomställningsskaft och knoppar, men råkar den torka ut för mycket, eller sveper man upp och naglar fast alla vilsna rankor, ja då tappas det både knoppar och blomställningsskaft. Och blommorna då. Det ska sägas att dennisii har en fantastiskt rosa färg på blommorna som inte ser naturlig ut. Det gör att man ögonblickligen fångas in. Är de ljusa och jämnfärgade är de en fantastiskt syn tillsammans med den mörka vinröda bikronan. Kronan är dessutom lätt hårig så färgen reflekteras vackert. Men såklart är de inte alltid jämnfärgade. Framför allt om det varit temperaturskiftningar, men säkert av andra anledningar med, blir kronan gärna spräcklig i olika nyanser och blir klart mindre slående. Så vill man ha en Hoya som ibland får en att bli andlös, men mest bara irriterar, är dennisii ett bra val i mina ögon.
Jag hade tur och lyckades köpa en hel planta av Hoya dennisii av Surisa i Thailand sommaren 2019. Den kom fram i underbart skick och var i princip bara att plantera upp och titta på när den stack iväg. Och sedan började kampen. Först fick den växa i bark, men alltför ofta torkade den ut för mycket då jag slarvade med vattningen, och knopparna föll. 2020 planterade jag om den i en självvattnande kruka, och den höll sig där hyfsat fuktig. Krukan var dessutom mycket större, något som den verkade gilla och gjorde att den satte iväg ännu mer och kampen blev ännu svårare. Jag har inte ord för hur många nytillväxter som har torkat in eller knoppar som trillat på denna. sommaren 2021 fick den sina första blommor, men ofta i glesa flockar, ofta bara 2-4 blommor på 3-4 samtidiga blomställningsskaft. Ibland blev de helt fantastiskt fina, ibland blev de melerade och mindre fina. I början på 2022 fick jag mina första hela flockar genom att medvetet låta plantan vara och växa hur den ville ett tag. Jag är väldigt tudelad till denna växt. Den kan bli väldigt vacker med slående blommor, men då behöver den både utrymme och en mjuk hand (båda saknas hos mig). Ofta har jag nästintill bestämt mig för att göra mig av med den eller åtminstone klippa ner den, när den blommar med särdeles vackra blommor som får mig att ångra mig. Och trots allt är den dessutom en trevlig vivariumväxt.
