Hoya buntokensis

Hoya buntokensis
Hoya buntokensis är en underbar liten juvel bland de nya hoyorna och publicerades så sent som 2021 tillsammans med Hoya wallichii ssp. tenebrosa. Ett perfekt radarpar, helt enkelt. Jag fick hem min buntokensis redan 2019 och då som Hoya sp. Kalimantan (SLM-01). Två och ett halvt år senare blommade den för mig första gången. Trots att det tog en säsong längre än jag hade trott visade det sig att den tillhörde de hoyor som när de väl börjat blomma aldrig slutar. Jag odlar den i bark på stöd och den har varit lättskött. Hoya buntokensis är en av de hoyor som formar myrmecodomatia, det vill säga blad med en speciell form där myror bygger bo i. Gruppen av hoyor som formar myrmecodomatia, med bland annat imbricata, undulata, darwinii och mitrata, kan verka avskräckande. Det finns det dock ingen anledning till att bli, för buntokensis är en mycket mer lättodlad Hoya än någon av dessa.

Hoya buntokensis har flera mycket attraktiva egenskaper. Bladen är mörkgröna och blanka med varierande silverfläckar. Vissa blad kan bli mycket silvriga och andra inte alls. De påminner ytligt mycket om Hoya carnosas blad i tjocklek och utseende i mina ögon, och kan förmodligen bli en lika vacker planta som carnosa kan bli. Det finns dock tydliga skillnader. Nerverna på undersidan av bladet hos buntokensis blir mörkt röda till lila. Hoya buntokensis tenderar även att få flera olika typer av blad. Den kan få mindre, tjocka, ihoprullade blad som bildar myrmecodomatia. Dessa blad blir gärna helt röd/lilafärgade på undersidan. Den kan även få mycket långa, tunna, avlånga blad där endast mittennerven och ett fåtal sidonerver är löst markerade på undersidan. Det finns även ett par bladtyper mellan dessa ytterligheter där bladen blir breda och korta eller lätt kupade. Det gör att olika delar på plantan kan se ut att tillhöra olika växter. Den sätter gärna blomställningskaft i nästan varje nod, och ibland dubbla blomställningsskaft i noderna. Innan min planta började blomma såg jag inga blomställningsskaft bildas, men så fort det första satte igång dök de upp överallt på plantan, och det är inte ovanligt att se nya knoppar eller blommor sticka ut från bladrosetten där det innan inte funnits något blomställningsskaft alls. Knopparna är ytterst dekorativa. De är vita och håller sig vita om de växer fram mörkt. Men utsätts de för ljus blir de snabbt lilafläckade till helt lila. Blomman som öppnas är vit, men har knopparna blivit ordentligt lila så skiner det ofta igenom kronan och får blomman att se lätt lila-rosa ut. Blomman är stor och kronan har en hårig insida och skiljer sig tydligt mot den mycket stora, släta och vita bikronan. Baksidan på blommorna är nästan mer dekorativ än framsidan, i mina ögon. Tyvärr doftar den som Hoya sp. Gunung Gaiding, det vill säga unken lada. Men doften är väldigt svag och känns högst som en puff på kvällarna om många blommor är öppna. Sedan första blomningen har den konstant blommat om, men knopparna sätts sällan i fas och det är även vanligt att en flock öppnas med dagars mellanrum. Det är absolut en av mina tacksammaste hoyor, så tacksam att jag ännu inte gett den en riktigt god odlingsmiljö. Jag hoppas jag snart kan odla upp den till en stor dekorativ full planta, för det förtjänar den.

 

senast uppdaterad 11 oktober 2022