Min bästa Hoyastund
Ibland går intresset för odling upp och ner, och det tror jag det gör för de flesta. På sistone har odlingen av Hoya för mig varit involverat med en hel del blandade känslor. Men jag tycker liknande dalar upplevs varje gång odlingen tar extra energi eller inte ger så mycket tillbaka. Det kan vara när man står inför ett större ohyresangrepp, eller inför den frustrerande vinterodlingen om man inte har tillskottsbelysning. Det är mycket tid, energi och kärlek som investeras av odlare, och som åskådare kan man ibland fundera varför. Givetvis är en anledning att gå och botanisera i samlingen. Det blir alltid ett litet glädjeskutt i hjärtat när man hittar en blomflock, alldeles oavsett hur många gånger man sett dem innan.
Hoya obovata (överst) och Hoya carnosa (under)
Eller när man hittar ett nytt speciellt vackert blad, här hos Hoya sp. aff. clemensiorum från Aceh.
Även en ranka kan ge ett litet glädjerus, som här hos Hoya mitrata. Den här plantan har vägrat ranka hos mig i över ett år. Den drabbades av toppskottskvalster förra hösten, och sedan dess har den bara byggt på myrboet som syns på bilden. Bladpar efter bladpar har den byggt på, och den har blivit så tung att den glider ner från stödet, 4 klämmor till trots. Men nu har den äntligen fått till en ranka igen. När mitrata väl börjar ranka brukar blommorna inte vara långt borta, så förhoppningsvis får jag se dem igen i vår.
Jag är ju även ganska intresserad av den botaniska sidan av Hoya, och då ger det alltid energi att få ny information. Bara i dagarna kom “Contribution to a revision of Hoya (Apocynaceae: Asclepiadoideae) of Paupasia. Part II: eight new speices, one new subspecies” av Rodda & Simonsson (länk) där bland annat denna speciella Hoya publicerades som Hoya paradisea.
Men utöver allt detta så drivs jag ofta av mer passiva upplevelser, små hoyastunder. Även när jag inte sitter och läser, eller går och pillar bland växterna, finns det små stunder som sätter guldkant på tillvaron alldeles oavsett. Och min bästa hoyastund är när jag står i köksfönstret och dricker kaffe och bara känner in doften av Hoya pauciflora.
Hoya pauciflora har den absolut bästa doften (för mig i alla fall) och under hösten, vintern och våren blommar den ofta med stora vackra blommor som håller i flera veckor. Att bara stå och insupa doften och tänka är så välgörande för mig. Jag planterade om min planta för ett tag sedan och sedan dess har den haft blomningsuppehåll och varit lite allmänt småsur. Pauciflora har likt retusa och linearis ett väldigt litet rotsystem och regerar ofta starkt när rötterna störs.
Men för ett par veckor sedan kände jag genast av doften i köket igen och när jag stod där och njöt påmindes jag om varför jag älskar Hoya så mycket. Min bästa Hoyastund!
