Söndagsbilder på hoyor
Vid den här tiden på året firar alla växter ljusets återkomst. Kanske extra mycket det här året, då många odlare förmodligen sparat in på ljustimmar i belysningen för elens skull här i Sverige. Även här har timmarna minskats under vintern, och det märks framför allt på min macgillivrayi-samling, där bara häften av plantorna ännu satt knoppar, och de är mycket färre än de brukar vara.
Hoya bella (innervariegerad)
Det är även den här tiden på året mångas hobbyodlande får en nytändning. Under vintern är det inte ovanligt att svära och lova att halva samlingen åker på tippen, så även här. I mitt fall har jag suckat över tråkiga, icke-växande och icke-blommande åbäken som lätt hade kunnat få fara och ge plats åt vackra, tacksamma växter. Men nu när det är dags att gå igenom hyllorna ser jag minsann lite söt nytillväxt eller ett vackert blad och undrar hur jag ska kunna skiljas från dem.
Hoya carnosa (Round Leaves, EPC-893)
Jag nämnde för några inlägg sedan att jag haft otur och en nedfallen LED-panel hade bränt och tatuerat ett gäng plantor. Det har orsakat mig en del huvudvärk, för plantorna har återhämtat sig bra, men är numera enormt fula. En mer företagsam odlare hade förmodligen arbetat på att starta om dem, men själv nöjer jag mig med att sucka åt dem. Vid något tillfälle i framtiden måste de ju bli så stora att jag äntligen kan ta bort alla fula blad?
Hoya sp. (IV from WMZ) visar upp sina nya snygga tatueringar
Det tråkiga är ju att nystarter nästan alltid är värt det, när man väl tar sig igenom det första halvåret. Hoya obscura (IML-1003), min favorit av obscurorna, åkte i golvet förra året och överlevde fint, men bladen blev fulla av skrapskador och många trillade av. Det dröjde inte länge innan jag bestämde mig för att frisera den. Att det samtidigt skulle bli plats i fönstret för ytterligare en kruka spelade förstås även det roll. Jag klippte ner den nästan helt, och så fort jag satt saxen i den ångrade jag mig såklart. Av den vackra stora plantan blev bara en ganska ful stump med ihopträngda blad kvar.
Hoya obscura (IML-1003)
Men nu har den satt nytillväxt och jag är så glad att jag startade om den. Den kommer nu bli ännu tätare, och de nya fina bladen ser mycket bättre ut än de rankor som blev kastade. Att de växer nu under senvintern ger även en vacker mixad planta. De flesta obscura-plantors blad kan bli rödtonade i gott ljus, men det kan ta tid. De nya bladen däremot blir snabbt infärgade, och färgen behålls så länge ljusnivån är stabil. Så de blad som växt under en skarpt solig dag har blivit röda, och de som växt under molniga dagar har blivit gröna. Det hör inte till vanligheterna att det har en så extrem effekt, utan beror nog helt på att ljusnivåerna under de soliga dagarna är så pass mycket högre än ljuset under vinterns kortaste dagar.
Hoya obscura (IML-1003)
Hoya obscura är även en pålitlig, tidig blommare, och den firar även sina första blommor efter nystarten. Men på blommorna syns det att det ännu inte riktigt är vår. Denna klon får vanligen rosa blommor, men den har inte fått tillräckligt mycket ljus för det. Istället har blommorna samma färg som bikronan. Det är inte min favoritfärg, och väldigt svår att fotografera, men som tur är doftar de underbart.
Hoya obscura (IML-1003)
Angående trevliga dofter så arbetar jag på vackra Hoya solanifloras sida, och den ska förhoppningsvis var klar om några dagar. Det skrevs om den i Hoyatelegrafen som kom i veckan, och enligt odlingsberättelsen får den med tiden större och fler flockar, något som jag verkligen ser fram emot. Stämmer det kommer denna art förmodligen klättra ett dussin eller två steg på rankningslistan. Den har faktiskt två egenskaper till som förtjänar ett extra omnämnande: Blommorna håller länge för att vara hoyablommor (16 dagar hos mig) och den doftar på dagtid. Det kanske inte låter särdeles speciellt, men de flesta hoyor doftar främst på kvällarna och nätterna. Så älskar du dofter är det här nog en art för dig.
Hoya solaniflora (NS12-277)
Hoya mindorensis har funnit sig halka längre ner på listan, vilket den absolut inte förtjänar. Den var trög att få i blom för mig, men har sedan den börjat blomma stadigt satt nya knoppar och blomställningsskaft. Den har puttats allt längre in i hyllan, men blommar på lika troget ändå. Att den sjunker beror egentligen på två saker: blomflockarna är lite små och bladen -trots att de är vackra, har bra grön färg och bildar en vacker regelbunden planta- är inte helt i min smak.
Hoya mindorensis (Red Star)
Det var inte så illa tidigare, för jag tycker faktiskt den här typen av blad kompletterar min samling väl. Men sedan dök arten Hoya maingayi upp, som är ganska närbesläktad. Bladen är lite tråkigare, och större, men blommorna verkar väldigt mycket sötare. Den har inte blommat hos mig, så vi får väl se om de verkligen är så fantastiska med tiden, men konkurrensen har fått mindorensis att drivas längre in i hyllan.
Hoya mindorensis (Red Star)
Några trogna blommare genom vintern har även mina caudata varit. De har inte växt -det gör de sällan när det är svalt- men blomställningsskaften går varma.
Hoya caudata (NS07-065)
Det går dock att se små tecken på att tillvaron inte är helt perfekt för dem. Min mest fotogeniska caudata (NS07-065) har fått lustiga flockar där kronan haft olika nyanser. Vanligtvis är denna mer åt det kalla hållet och blir mer eller mindre rosa. Men nu har det dykt upp kronor som snarare drar åt gult, något som är nytt för klonen i min odling.
Hoya caudata (NS07-065)
Min gula caudata överraskade mig med ett blomställningsskaft på sniskan. Jag vet inte riktigt vad som hände där, men blommorna utvecklades fint ändå.
Hoya caudata (yellow)
Det gav mig även tillfälle att ta detta naturliga foto. Många gånger när jag fotar hoyor som hänger med flockarna nedåt lägger jag upp flocken på ett blad -både för att få en känsla av blad och blomma i samma bild, men även för att det är riktigt knepigt att fota uppåt. Denna udda flock behövde dock ingen hjälp.
Hoya caudata (yellow)
Min gula Hoya flagellata (till skillnad från caudatorna där gold och yellow är samma klon är det två olika kloner hos flagellata) blommade även i ett av mina vivarium nyligen. Jag satt häromdagen och skrev etiketter till dessa två kloner och funderade på vilken guldgul röra det kommer bli när (jag vågar inte ens skriva om) den blir ordentligt synonymiserad med caudata.
Hoya flagellata (yellow)
Hoya meredithii får avsluta det här söndagsinlägget. Den tog paus under de mörkaste månaderna, men nu har knopparna och blommorna börjat dyka upp igen. Trots det har jag ännu inte lyckats få en bild på en hel, fullt utslagen klase utan intorkade blommor. Kanske blir det i år?