Timing är allt
Den här våren har det blommat bra för mig, och jag försöker tappert hinna ikapp med fotograferande och allt annat pyssel som tillkommer när rankor sträcker sig överallt och vattningen alltid är några dagar sen. Till det har ju växterna sitt egna lilla schema att försöka anpassa sig runt. Den här våren har det känts som blommorna verkligen passar på att öppna sig på måndagsmorgonen, istället för under helgerna. Och helst verkar de vilja öppna sig i ensamt majestät, istället för med sina närbesläktade kamrater. Men jag lyckades fånga två arter med speciella bikronor, Hoya sulawesiana (SLM-03) och Hoya kloppenburgii, tillsammans.
Nu ska jag erkänna att det inte var bilden jag ville ha. Jag hade gärna velat ha en bild på Hoya benchaii och Hoya kloppenburgii tillsammans, men det ville inte dem. Benchaii, som är så oerhört blomvillig, tappade sina sista två blommor dagen innan kloppenburgiis knoppar slog ut. Det finns nya knoppar på alla blomställningsskaft, men alla för unga för att hinna bilda blommor innan kloppenburgii kastar in handduken.
En lika intressant kombination hade det varit att kunna fotografera Hoya sulawesiana och Hoya isabelchanae tillsammans, men den planen gick samma väg.
Det kanske snarare är ett mirakel att både sulawesiana och kloppenburgii bestämde sig för att samarbeta. Och även om de båda inte är riktigt lika närliggande är bikronorna förvånansvärt lika. Trots att den ena kommer från Sulawesi och den andra från Borneo känns det som de båda måste ha samma typ av pollinator.
