Dischidia hirsuta
- hirsuta (pink flowers)
- hirsuta (Papua, purple flowers)
- hirsuta (Philippines, NS00-012, yellow flowers)
- hirsuta (Papua, NS08-122, purple flowers)
- hirsuta (Thailand, NS01-009, pink flowers)
Dischidia hirsuta är om inte den vanligaste, så i alla fall en av de allra vanligaste Dischidiorna att odla. Det är en nätt planta med tunna rankor och små blad som växer snabbt och lätt och blommar rikligt, om den får tillräckligt med ljus. Blommorna är små och doftfria, men ofta ganska färgrika. Det finns väldigt många olika färgformer och bladformer i odling, och ju fler man odlar, desto mer beroendeframkallande blir dem. Den odlas lika lätt på stöd som i ampel. Trots dess namn varierar det hur håriga olika kloner är, precis som det varierar hur stora bladen är, vilken form de har och hur suckulenta de är. Väl etablerad är hirsuta ganska torktålig och tål de ljusaste och varmaste placeringarna väl. Jag odlar mina hirsuta i pinjebark eller i någon barkblandning, men jag tror inte att arten är speciellt kinkig när det kommer till substrat.
Dischidia hirsuta (pink flowers)
Det här är en mycket klassisk typ av hirsuta som var vanligare att se förr. Bladen och rankorna är ordentligt håriga och bladen blir med åldern riktigt suckulenta och nästan runda. De nya bladen kan få en lätt rödtoning, och har ofta en lite mörkare bladspets, men när bladen mognar övergår de till en naturlig grön färg och behåller inga röda toner oavsett ljusexponering. Blommorna är av den klassiska thailändska typen (även om min planta inte hade något ursprung, så jag vet inte var den kommer ifrån) med mörkt, mörkt rödrosa blommor som mynnar ut i en mycket ljus rosa ton i kronspetsarna. Blommorna är breda och korta. Den här typen är ganska ovanlig att se i Sverige idag då den under en period nästan helt konkurrerades ut av hirsutor med NS-nummer, men typen brukar finnas tillgänglig i övriga Europa och världen där den är betydligt vanligare.
Dischidia hirsuta (Papua, purple flowers)
Den här klonen av hirsuta hade en gång ett NS-nummer, men det har försvunnit med tiden. Den samlades in i Papua, och har större, mindre håriga blad med nerver som tydligt höjs över den större bladytan. Tack vare den lite tunnare hårigheten upplevs bladen gärna ganska blanka. Blommorna är lila, med en lätt ljusning i kronspetsarna, och översköljda av ljusa prickar. De är ganska avlånga och långa. Bladen kan få vackra röda toner och röd kanter i gott ljus.
Dischidia hirsuta (Philippines, NS00-012, yellow flowers)
Den här hirsutan kommer från Philippinerna och har gula till gulgröna blommor med en lätt ljusning i kronspetsarna. Den har de smäckraste och smalaste blommorna, och är min mest blomvilliga hirsuta. Bladen är bland de största, ordentligt håriga och med tydliga, uppresta nerver. I gott ljus kan bladen bli mörkt röda eller lilaaktiga, men kanterna håller sig oftast gröna. Jag hade turen att köpa denna hirsuta som en massiv, hel planta och från den flyttade in har den bara växt och blommat av hjärtats lust. Jag kan tycka att de gröna bladen kan se ganska tråkiga ut, men så fort den får lite färg, och hela plantan översållas av de gula blommorna, är den helt fantastisk.
Dischidia hirsuta (Papua, NS08-122, purple flowers)
Det här är en annan läcker hirsuta från Papua, även om denna fått behålla sitt NS-nummer. Precis som andra liknande har den mindre hår och upplevs därför ganska blank, med resta nerver över bladytan. Den har även lila blommor med ljusa prickar, men till skillnad från många andra har denna knappt någon ljusning mot kronspetsarna, utan blommorna är nästintill helfärgat lila. Bladen kan få en vacker röd ton och röd kant i gott ljus. Den stora skillnaden är att dessa blad är väldigt små, och har en ganska distinkt spetsig form där mittnerven gärna viker bladet och spetsen snarast pekar uppåt.
Dischidia hirsuta (Thailand, NS01-009, pink flowers)
Denna hirsuta påminner mycket om de klassiska hirsutorna från Thailand med de mörkt rödrosa, tjocka blommorna med tydligt ljust rosa mun. Den är ordentligt hårig, med nerver som lätt anas i den grova bladytan. Den blir också vackert suckulent med åldern. Till skillnad från den klassiska hirsutan får denna lite mindre blad som gärna växer tätt tillsammans mot substratet på ett fjäll-liknande sätt innan den börjar ranka. Den kan variera en del från mörkt gröna blad till ljust gröna blad beroende på ljusexponering, men får ingen rödtoning naturligt.
