Planteringsdags

Så är det äntligen dags för det roligaste för växtnördar, inplantering! Det finns vissa skillnader i hur jag planterade det här vivariumet, mot vad jag normalt skulle göra, eller rekommendera. En sådan skillnad är att jag i princip endast planterat in små överskottsticklingar, och det jag tog ut ur vivariumet när det tömdes. I allmänhet vill jag inte plantera in för stora plantor, eftersom jag tycker det ser naturligare ut om det största delen av växtmassan utvecklats inne i skåpet. Men i regel så vill man plantera in friska, stora och starka sticklingar, och inte sådana småttingar som jag använde i det här vivariumet, eller de svaga resterna som fått bo i en stängd, mörk låda i över ett år. En annan skillnad är att jag överplanterade det här vivariumet. Alla växter (inklusive mossa, och till och med alger och cyanobakterier) kommer konkurrera med varandra i ett skåp. Överplanterar man växter så är det oftast väldigt fint ett kort tag, men växterna lyckas sällan etablera sig väldigt bra, och alla växter kommer koncentrera sig kring de bästa platserna där de svaga snart kastar in handduken. Det är bättre att plantera in med måtta, även om det ser tomt ut i början, eller acceptera att vissa växter kommer gå förlorade (vilket faktiskt är helt ok med, och även det ett sätt att odla i vivarium). Att jag överplanterade det här skåpet beror på två anledningar: först så brydde jag mig inte så mycket om ifall växterna skulle dö, då de trots allt alla var reservväxter. Och sedan överplanterade jag eftersom det enklaste sättet att bli av med cyanobakterier är att konkurrera ut dem. Nu är det svårt nog med min smak av växter (jag väljer gärna bort fikusar och storbladiga, snabba rankor), men jag gjorde mitt bästa.

Jag brukar dela in min plantering i 3 delar, inredningsväxter, rosettväxande och rankor. Framför allt de två första kategorierna behöver man ha i åtanke när man planerar sin fasta inredning i sitt skåp, fast i just det här skåpet var inredningen redan klar.

Den första kategorin, inredningsväxter, är växter som ska fungera som en del av inredningen. De är oftast stora, stationära och med blad som håller länge. Ett vanligt exempel på det är t ex bromelior, som ger äggläggningsplatser och solplatser till djur. Men det kan lika gärna vara en Hoya (som t. ex subquintuplinervis, som man beskär om den blir för lång) eller en Syngonium, som är menad att ge skugga och platser att söka skydd under för djur. Dessa växter väljs oftast för sin funktion, så man behöver vara noga med att växten passar där man tänkt placera den, och gör den inte det, kanske man behöver välja något annat.

En Neoregelia kultivar som har till uppgift att skugga precis under den starka lampan, och vara odlingskärl till en Utricularia.

Den andra kategorin är växter som växer i rosetter, och oftast inte flyttar på sig så mycket. Givetvis växer dessa med, och oftast finns någon typ av spridning som gör att de kan flytta runt lite (vissa kan sprida sig väldigt snabbt via utlöpare), men generellt sitter de på stället man planterat dem. Vill man ha den här typen av växter behöver man planera att utrymme finns att sätta dem. Det behöver inte alltid vara i bottensubstratet, utan många fungerar utmärkt i en liten ficka på väggen med. Men eftersom de inte kan röra sig mot ett mikroklimat behöver man försäkra sig om att de får det ljus och den vattentillgång de trivs med redan från början.

Bertolonia maculata

Pinguicula moranensis ‘Cyclamen’

Slutligen finns klätterväxterna, rankorna. Dessa blir oftast fina väldigt snabbt, men kan vara lite svåra att kontrollera. De vill helt enkelt ta sig dit de helst vill växa, och oftast vill de alla växa på samma ställe. Generellt kommer de alla vilja växa uppåt, även om du ger dem bra med ljus över hela skåpet. Det är heller inte ovanligt att en startbit placerad i en sämre mikromiljö dör bort när rankan har hittat till ett ställe där den trivs bättre.

Hoya serpens

Columnea microphylla

Det finns även en andra typ av indelning som kan vara vettig att göra vid planering av ett vivarium. Det handlar om växter man vill odla, och växter som har rollen som ogräs. Vad som är vad är självklart personligt tycke och inget annat. Men de växter man vill odla bör få en bra odlingsplats, och de växter som ska ha rollen av ogräs behöver vara kraftigt växande och lätta att ansa. Rollen för den sista gruppen handlar om att ha något som kan konkurrera ut ovälkommet liv, och även fungera som ett sätt att flytta ut t ex näring ur skåpet (genom att ansa och ta bort växtmassa). Det är inte självklart att man fastnar för några ”ogräs” att plantera in. Det finns ju en anledning till att jag kallar kategorin ogräs. Men jag tycker ändå man ska välja några sådana växter som det går att vara grym mot, och som lätt växer och täcker områden där ”finväxterna” inte kommer vara.

Muehlenbeckia complexa ’Tricolor’, en variegerad variant av den klassiska krukväxten är en av mina favoritogräs. Den växer luftigt, hänger gärna i luften men är så skir att den inte blockerar mycket ljus. De färgglada bladen och de röda stjälkarna gör den väldigt dekorativ, och den är lätt att ansa.

En sista viktig sak att överväga innan inplantering är att överväga om du behöver en reservstickling. Trots att det känns mer naturligt är ett skåp sällan den perfekta odlingsmiljön för en art. Tänker man bara odla en art, en monokultur, kan man oftast skapa perfekta betingelser -om man har tur. Men ett blandat, planterat skåp ger sällan perfekt avvägda miljöer, samtidigt som det introducerar extrem konkurrens. Och planterar du in en växt som trivs i början kommer den med stor sannolikhet inte vara lika nöjd när mossan växt in sig, och vice versa. En växt kanske trivs storartat tills en annan växt får ett nytt blad ovanför som totalt skuggar odlingsytan så den dör ner. Skåpet kommer förändras, framför allt under det första året, och det som inte hittar en nisch att växa i kommer inte klara sig speciellt bra. Samtidigt vill man inte att något ska trivas för bra. Växter blir enormt stora i naturen. Till och med miniatyrväxter kan täcka kvadratmeter där plantorna finns. I mitt tycke, i ett vivarium, vill man att växter ska hålla sig ganska måttliga. Hoyor som är ett favoritsläkte för mig personligen, vill jag helst ska hålla sig till en ranka, få några blomställningsskaft, och sedan stanna i den storleken. Men det betyder även att den inte får bli för nöjd, vilket gör den känsligare och mer utsatt i konkurrensen.

Den första riktiga inplanteringen skedde i slutet på augusti, när jag sett att mossan börjat ta sig. De växter som planterades in då var tåliga växter som jag kunde se om de tog sig direkt. När man odlat i skåp ett tag får man en känsla för hur luftfuktigheten ligger. Den bör man använda, eftersom de hygrometer som finns tillgängliga (och inte är alltför dyra) inte är pålitliga. Det är bättre att försöka få till en balans, än förlita sig på dessa. Och det enklaste sättet att kontrollera luftfuktigheten är genom att plantera in växter och se hur de trivs.

Efter ett par veckor då allt sett bra ut, inga tork- eller fuktighetsskador och tydliga rötter sågs, fortsatte jag att plantera in lite till. Det har även dykt upp lite sorgmygg i skåpet från barksubstratet, så det fick förstärkning av några krukor köttätande växter tills de jag planterat in tagit sig och är redo att ta över.

Som synes, eftersom det finns utrymme i bakgrunden för rötterna, så behöver väldigt få växter planteras i ett substrat. Istället planterar jag dem direkt på väggen och håller fast dem med nålar tills dess de rotat sig på plats.

Den sista stora inplanteringen skedde ytterligare två veckor senare, när jag planterade in de känsligaste (eller mest intressanta) växterna. Då hade annat redan inplanterat rotat sig och börjat växa och mossan hade dykt upp på fler ställen. Det innebar att luftfuktigheten med allt växande var lite mer stabil och inte lika kopplad till bevattningstimern. Hade det funnits andra problem i skåpet, som obalans av olika ämnen eller problematiska områden, hade de tidigare växterna signalerat det.

Eftersom det var en ganska långdragen plantering räknat sedan skåpet faktiskt startades upp med fukt så började cyanobakterierna komma igen starkare och starkare. Det är väl egentligen lite förargligt när jag hade planerat att konkurrera ut dem, men istället erbjöd ett skåp nästan helt utan konkurrens att återetablera sig i under flera månader.

Samtidigt så bevattnades skåpet under första året enligt ett schema för etablering av mossa. Det är lite för vått för andra växter, men något cyanobakterierna trivs väldigt bra i. Så först när jag kunde börja köra det lite torrare kunde jag hoppas förändra balansen till växternas favör. Det första året körde jag bevattningspumpen med 90 minuters mellanrum mellan klockan 6 och klockan 21, antingen i 1 minut eller 3 minuter. I dagsläget kör jag pumpen vid 4 tillfällen, klockan 6, 9, 15 och 18. Jag hoppas kunna skära ner det till 2 tillfällen om dagen med tiden, men som med alla förändringar i skåp bör det ske långsamt för att inte kasta om balansen för kraftigt och få oanade konsekvenser. Skåpet dricker ungefär en liter vatten om dagen i nuvarande skick. Eftersom jag tog en genväg när jag förberedde botten så är det ganska dåliga nyheter för mig, eftersom jag i dagsläget behöver fylla på ungefär varannan, var tredje dag. Förmodligen behöver jag hitta en lösning som tillför vatten automatiskt om jag vill att skåpet ska kunna sköta sig själv i framtiden.

Det går även att se hur mycket nytta sidoljusen gör för det höga skåpet. Bilden nedan har endast lampan på toppen tänd.

Och med både topp-lampan och sidolamporna tända. Trots den extra lampan går det på bilden att hitta svarta områden utan någon direkt växtlighet. Nästa förbättring för detta skåp kommer förmodligen innebära att även täcka dessa områden med t ex korkbark. När skåpet ska få en större renovering kommer förmodligen den nedre delen, där substratet och väggen möts, få lyftas ut till en sluttning för att maximera odlingsytan och designa bort de problematiska områdena utan ljus.

Även små förändringar kan ge väldigt stor effekt, även om det inte genast syns. Hoya stenophylla (NS11-189) och Hoya sp. aff. sigillatis (IPPS 7731, Sulawesi) är två Hoyor som jag tidigt planterade in. Båda rotade sig snabbt, men stenophylla dog tillbaka inom någon månad och Hoya sp. aff. sigillatis växte inte alls efter den initiala rotningen. Först när jag minskade bevattningen med 4 tillfällen om dagen (det första steget i minskningen) dök plötsligt nytillväxt upp hos Hoya sp. aff. sigillatis, och från ingenstans återuppstod den förmodat döda Hoya stenophylla.

Hoya sp. aff. sigillatis visar nytillväxt efter ett år av att ha suttit helt oförändrad

Vill man odla Hoya i sitt skåp är det bra att tänka på att de är epifyter, så de vill växa ganska torrt och ljust. Många växter för vivarium är populära för att de har en stor tolerans mot väta och kan växa i träskartade miljöer (något vivarium har lätt för att bli). Begrav inte hoyornas rotsystem i fördjupningar, utan låt dem växa som rankor som de är menade att göra. Planteras en orotad stickling in kan det även dröja innan Hoyan kommer igång ordentligt. Då är det viktigt att se till att den inte täcks över eller utkonkurreras av en annan växt. När nytillväxten väl kommer brukar det dock gå fort, och får den gott med ljus är min erfarenhet att hoyor även är väldigt blomvilliga i skåp.

Hoya stenophylla i mitten av bilden med sina vackra, tunna, avlånga blad

En av de släkten jag älskar att använda, men sällan ser bra utnyttjad i växtskåp, är Pinguicula. Det är en köttätande växt, men den bildar även väldigt dekorativa, glittrande rosetter och blommar oftast enkelt. Det finns många vackra rosettväxter, men en egenskap som Pinguicula har som gör den väldigt användbar i skåp är att den kan växa lodrätt, och till och med upp och ner. Rötterna är framför allt till för att förankra sig med, så den bryr sig inte särdeles om vilket substrat den fästs vid. Den är även väldigt torktålig, så den kan fästas på nästan allt utom något som blir helt snustorrt. De går utmärkt att nåla fast lodrät och ganska snart har den rotat sig där den sitter.

Men förutom det förökas den väldigt lätt med bladsticklingar, som kan klämmas fast eller nålas fast i princip var som helst. Så länge det finns en högre luftfuktighet kommer bladen snart producera en eller flera småplantor.

Det finns andra ovälkomna gäster än cyanobakterier som med stor sannolikhet kommer dyka upp så fort skåpet börjar leva, nämligen svamparna. Mögel stortrivs i fukt och även fast en fläkt till viss del kommer begränsa tillväxten så är ett av de tydligaste tecknen på ett nystartat skåp en explosion i mögel och andra liknande svampar. Vanligtvis balanseras det ut med tiden, så efter en första kraftig blomning kommer de förekomma i mycket mindre utsträckning. I ett skåp kommer delar av växter att dö bort helt naturligt, och då dyker det upp nedbrytare som lever av dött material. En stor hjälp att hantera dessa ovälkomna gäster är genom att flytta in en städpatrull. En sådan städpatrull består vanligen av olika typer av insekter som även dem lever på dött material. De kommer snabbt rensa bort det innan det börjar mögla och orsaka explosionsartad tillväxt och annat otyg. En del av dessa insekter äter även mögel och ibland alger, så de inte bara begränsar näringen för dessa utan bekämpar dem även aktivt.

 

Fortsätt till kapitel 6: Städpatrull och snäckor

 

senast uppdaterad 1 augusti 2023