Hoya piestolepis
En annan Hoya att vara tacksam över som blommat generöst sedan sommaren är Hoya piestolepis (NS16-002). Det är en art som nyligen introducerades i odling och är ett ganska spännande nytillskott.
Jag skaffade den efter att ha sett den på bild på facebook, upplagd av en väldigt duktig odlare. Och fotograf, ska tilläggas. Det tog ett tag innan den var tillgänglig till salu, men fotot jag sett bar jag med mig, och jag slog till så fort jag bara kunde.
Givetvis var det blommorna som var i centrum den gången, men jag anade blad med ett lätt men vackert nervmönster i bakgrunden. Nu går inte allt att utläsa av bilder, och vad jag inte såg var att bladen var ganska tunna -lite för tunna för min personliga smak, men så kan det gå.
Jag har slitit mitt hår med denna planta, framför allt för att den faktiskt är en underbart livskraftig växt. Den etablerade sig snabbt, och slutar sällan växa. För en gångs skull är det sättet jag odlar på som håller den tillbaka och inte tvärtom. Jag tror att detta är en av de hoyor som skulle klara sig underbart väl i en vanlig jordblandning -även i mitt hem och med min vattning. Men eftersom jag inte odlat den så har det varit ett evigt problem med för lite vattning och för mycket rankor överallt.
Trots min ambivalenta inställning till plantan så är jag väldigt förtjust i blommorna. De är oerhört vackra, med en bra storlek, och doftar av körsbärsdricka. Blommornas utseende och doften är en perfekt match. Det finns ett par andra kloner i odling (minst, men i alla fall ett par andra med ett NS-insamlingsnummer) och jag är väldigt förväntansfull inför att se deras blommor och hur plantorna kommer se ut. De verkar dock inte dela denna klonens vigör.