Hoya surisana
Hoya surisana är en ganska speciell och väldigt intressant Hoya för odling. Den hör till de tunnbladiga som har det omväxlande växtsättet att gå från att klättra till att skicka ut hängande rankor. Bladen är ganska stora och långa, men smala nog för att det inte ska bli ett problem. Nerverna är något ljusare gröna än den omgivande bladytan. Trots det ser de unga bladen ganska tråkiga ut. När de blir äldre får de lite mer struktur, och trots att kontrasten blir lite sämre så ser plantan snyggare ut med de äldre bladen. Blommorna är någorlunda stora och kommer i flockar, gärna många flockar ungefär samtidigt. Den öppnar sig helt även i torr luft och har vackra, långa foderblad som ger blomman ett unikt utseende. Bikronan är rosa till lila, mycket hög och ger intryck av att bestå av frostat glas. Som nyöppnad är bikronan tydligt rosa och mörknar sedan markant för varje dag blomman är öppen. Både blommorna i en enskild flock och olika flockar öppnar sig gärna med någon dags mellanrum, vilket gör att bikronorna ser ut att ha lite olika färg. Den är lättblommad och har blommat året runt för mig. Till det har den en helt utmärkande doft. Doften är kraftig, men trots det missade jag den första blomningen -jag kände doften, men kunde bara inte placera den. I min nästa tänker jag nästan en kombination av diesel, popcorn och socker, eller diesel och vanilj, men oavsett vad så är det inte blomaktig på något vis. Fortfarande god och väl att uppskatta, men väldigt speciell.
Jag har inte behandlat min Hoya surisana väl, vilket borde ge en god uppskattning om hur lättodlad den faktiskt är, på sitt sätt. Den kom hem i april 2022, en efterlängtad stickling som jag väntat på ett tag. Den hämtades på Nordiska trädgårdar tillsammans med ett gäng andra sticklingar som följde med hem, och redan från början hade jag planerat att odla den i ett av mina skåp. Tyvärr var inte köksstrulet det året klart och i väntan på bättre tider fick sticklingen hoppa ner med två andra arter i en självvattnande kruka med pimpsten. Den satte igång att växa utan knot, och i oktober 2022 blommade den första gången. Jag missade det helt eftersom flocken låg mot fönsterrutan. Jag kände doften, och funderade på om något maskin i köket gått sönder. Lite över en vecka senare hittade jag blommorna där de fallit. Efter det fortsatte den regelbundet att blomma om. Över vintern så började den utveckla knoppar utan bikrona, som föll så fort de började nå en god storlek. Det oroade mig något, men när ljuset återvände nästa vår så blev blommorna välutvecklade igen. Jag odlar den fortfarande i samma samplantering i pimpsten. Det är inte optimalt, men jag har ännu inte bestämt mig för hur framtiden ser ut för den.