Första advent med Hoya sangguensis

Det är svårt att tro att vi redan är inne på årets sista månad, och den mörkaste perioden, men så är det visst. Det har varit ett väldigt intensivt odlingsår för mig, kanske främst för att jag ordnat några nya odlingsytor som alldeles för snabbt fylldes. Jag har även börjat slå slag i saken och starta om plantor som blivit för stora, eller för fula, ivrigt pådriven av det mer allvarliga tripsangrepp jag fick under sensommaren. Och nu är det dags att sätta sig ner och försöka få någon ordning igen, och på något sätt trolla fram ytterligare några krukplatser till nästa år. Jag var lyckosam nog att få tag på några riktigt intressanta nytillskott i år som står på tillväxt, men idag så handlar det faktiskt om ett av förra årets nytillskott, Hoya sangguensis.

Det här är en Hoya jag fallit handlöst för. Den påminner mycket om caudata, men har släta blanka blad med väldigt snygga färgskiftningar. Ursprungligen var det de stora blommorna som lockade, men det är bladen som gör den till något alldeles speciellt.

Blommorna är förstås stora, mycket större än hos caudata, och den har visat sig vara en ivrig blommare. Förutom att blomma redan under året har den fortsatt blomma utan uppehåll.

Storleken på blommorna gör att den håriga fransen längs kanten tydligt skiljer sig från insidan av kronan. Den här klonen kommer från Malaysia och får inte en bakåtvikt krona. I en mer naturlig miljö blir blommorna flata, men i inomhusmiljön jag odlar den i håller blommorna sig oftast lätt klockformade, och har bara i enstaka fall öppnats fullt ut.

Förutom att vara så vacker har den visat sig oerhört lättodlad för mig. I det inkluderar jag att den faktiskt ser vacker ut på sitt stöd, och får lättämjda rankor, vilket inte är en självklarhet med de snabbväxande. Den har gett mig så mycket odlingsglädje under det här året att det kändes rätt att den fick inleda sluttampen såhär första advent.