Dischidia merrillii
Dischidia merrillii är en av mina stora favoriter och är inte bara en vacker Dischidia, utan även en väldigt trevlig krukväxt. Det är en variabel art och just denna klonen förekommer även under namnet livida, vilket inte stämmer. Det var även som livida jag köpte den en gång i tiden. Den är en småbladig Dischidia som får ljusgröna, små, tunna och spetsiga blad. Odlas den ljust går det ofta att urskilja ett vackert ljust nervmönster på bladytan. Den är mycket blomvillig och får ljuslila och vita små blommor. Den växer snabbt och har visat sig mycket tålig och accepterande inför olika odlingsmiljöer hos mig. Det ljusa bladverket och de tunna rankorna bildar i sig en oerhört vacker planta i mina ögon. Den klättrar fint samtidigt som rankorna även får ett fint fall, två egenskaper som är ovanliga att hitta hos samma växt. Det här är en fantastiskt art för alla som gillar de små och blomvilliga dischidiorna och kan lätt odlas bredvid en hirsuta utan att behöva skämmas för vare sig blomningen eller växtstyrkan.
Egentligen borde Dischidia merrillii ha fått en egen sida för länge sedan, men tyvärr råkade den ut för mina välmenade försök att hantera den. Länge odlade jag den som ampel och den var fantastiskt fin med ständiga massblomningar där den hängde. Men hastigheten den växte i gjorde att katterna ständigt lekte med rankor som tagit sig ner till golvet, och de klättrande rankorna var svåra att hålla ifrån alla andra hängande växter i samma fönster. Eftersom den klättrade så graciöst tänkte jag att den nog skulle vara vacker på stöd och gjorde ett försök att trä upp den på ett. Tyvärr gick det inte speciellt bra. De långa och tunga rankorna var inte speciellt samarbetsvilliga och halva plantan klämde ihjäl den andra halvan. Under ett ganska långt tag hade plantan ständigt gula och fallande blad från de rankor som dog bort och den såg väldigt eländig ut. Jag borde ha klippt ner rankorna och låtit den klättra mer naturligt, men ibland är det svårt att slakta en stor och vacker planta. Den är fortfarande inte lika vacker som den än gång var, men nu är den åtminstone i sådant skick på stödet att den går att fotografera.
