Hoya rigida, den vänliga jätten
Hoya rigida är en av de mer anonyma arterna inom Hoya. Den kommer från Thailand, och har samlats in en hel del -varav många kloner cirkulerar i odling lite under radarn. En stor anledning till att den inte alltid uppmärksammas är att den tenderar att befinna sig i centrum av ett Venn diagram mellan Hoya latifolia, Hoya glabra och Hoya verticillata. Alla tre arter har några kloner som är helt fantastiska krukväxter och som gör att det kanske inte lockar med en överlappande art. Någonstans där med Hoya rigida befinner sig även Hoya cinnamonifolia och Hoya purpeofusca. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att jag själv är nervös inför att skilja mellan de tre sistnämnda utan att se knopparna. Idag, i odling, används främst knopparna på Hoya rigida för att särskilja den från andra arter. Hoya rigida får långa foderblad som utvecklas först på knopparna, vilket ger dem ett säreget utseende tills dess resten av knopparna kommit ikapp. Det finns även lite ledtrådar som var den blivit insamlad som kan hjälpa till att skilja arterna åt.
Det är faktiskt väldigt synd då Hoya rigida är en av de mest odlingsvärda av de mellan till storbladiga. Det finns stor variation hos Hoya rigida, där bladen på vissa kloner kan bli mycket stora, medan andra håller sig lite mindre. Med andra ord kan den lätt tävla mot t ex latifolia eller glabra. Blommorna liknar i utseende de hos verticillata, men de är mycket större, och doftar kraftigt av en mycket trevlig blommig doft med en hint av krydda. Många kloner blommar även tidigt och mäter sig på det viset med verticillata.
Slutligen så är de oerhört tåliga hoyor. Jag har fått en liten ansamling av rigida, även om jag i många fall inte aktivt letat efter dem. Istället har jag ersatt dem när jag förlorat och saknat dem, eller helt enkelt behållit bonussticklingar som jag verkligen gillat. I de flesta fall har de fått utstå det mesta av vad en krukväxt kan utsättas för, oavsett om det är svala, dragiga fönster eller hettan av ett söderfönster på sommaren. Även om bladen sällan sitter högst upp på min lista är storleken och formen ofta imponerande. Till det är givetvis blommorna väldigt häftiga med sin storlek. Tyvärr så har jag köpt alla mina kloner som Hoya sp. aff. rigida eller som oartade, och därför filar jag fortfarande på deras egen sida. Det kanske också skvallrar lite om det allmänna intresset för arten att de så sällan artas eller försöker redas ut. Min mest uppskattade är Hoya sp. aff. rigida (PNG) SV 488.
Problemet med att arta den här klonen är att rigida inte hör hemma i Papua New Guinea. Jag misstänker att den kanske en gång bar numret SV 488, och någon råkade peta dit ett PNG eftersom väldigt många Hoyor med SV-nummer kom just från Papua. Men jag har inte lyckats reda ut det. Det här är en av mina mest tåliga hoyor. Den har tillbringat långa tider med dåligt ljus, planterats i nästan alla substrat jag prövat och de sista året vuxit i min hallåda för överlevare. Bladen varierar en del i utseende men kan bli mycket stora och imponerande (Knopparna i bilden nedan hör till Hoya celata).
Min nästa Hoya sp. aff. rigida är köpt som, och förekommer i odling, som Hoya sp. EPC-209 NRT-1 från Narathiwat. Den här är lite av ett undantag då jag faktiskt aktivt letade efter den här klonen ett tag, och var överlycklig då jag lyckades byta till mig en bit. Men jag var inte helt säker på arten förrän jag fick se knopparna med dess typiska foderblad.
Den här är ganska ny i min odling och kom sommaren 2022. Efter rotning flyttades den till en alldeles för ljus och varm placering än den var van vid och blev lite stukad, men den lyckades ändå blomma lite över året gammal. Samma väldoftande och mycket stora blommor. Tyvärr överlevde bara en tredjedel av flocken som jag fotade, så den ser lite mindre ut än den borde vara.
Precis som mina andra har den visat sig mycket motståndskraftig mot det mesta och får vackra blanka blad med lätt rödtoning. Bladen är tråkigt vridna på de äldre bladen som reaktion på miljön den odlas i (och kanske lite väl lite vatten) men den har börjat vänja sig och producerar nya, bättre blad idag.
Även små flockar får god storlek när blommorna är så stora
En liten bonusbild på mina andra ”överlevare” som glatt växer med Hoya sp. aff. rigida (SV 488): Hoya celata (överst), Hoya rintzii (till vänster) och Hoya AH017. Dessa syns sällan på bild härhemma eftersom bilderna inte blir speciellt bra -även när de inte är dammiga. Men de blommar alla glatt upplysta av ett lysrör mitt i draget ovanför trappan, sommar som vinter.
Jag kan inte låta bli att visa ytterligare en bonusbild även om jag skäms lite över hur dammiga de är på den här bilden. Här blommar en Hoya verticillata (till höger, IML 97) och Hoya sp. aff. rigida (SV 488) har precis börjat stänga sina knoppar till vänster. Ganska markant storleksskillnad, även om det finns verticillata-kloner som blommar lite större än så.
