Nu är våren på väg

När solen skiner genom fönstren påminns jag om att det är dags för vårstädning. Döda blad och tråkiga rankor behöver rensas bort och resten behöver trimmas och lindas upp. Det är ett tag kvar till högsäsongen här i maj, men det märks verkligen att mycket väcks till liv den här tiden på året. Häromdagen såg jag en annan odlares fantastiska hoyafönster med välmående, ordnade hoyor vilket sporrade mig lite. Mina fönster är fortfarande vildvuxna, men det är underbart att gå och fixa och ordna nu på rätt sida om vintern. En del har lidit lite, men många bjuder på knoppar och vackra, nya blad.

Mitt köksfönster som inte, som det kanske verkar, består av en enda stor kruka

Jag tänkte även att jag skulle börja städa lite på sidan i helgen och ta tag i den digitala att-göra listan, men det blev inte så mycket mer än att fräscha upp Hoya lasianthas sida. Hoya praetorii bekräftades som en synonym av Michele Rodda i Hoyatelegrafen förra året, vilket gör att mina praetorii numera odlas som Hoya lasiantha. Jag har släpat efter lite i att rätta till den delen, men nu är det gjort. Dessutom har den vackra (numera) lasianthan med röd fläck på mitten av bikronan fått hoppa in där. Den har extra luddiga blommor som kompenserar för att den är lite mindre färggrann.

Hoya lasiantha (red center corona)

Ett säkert tecken på att våren är på väg är när de storblommiga äntligen börjar öppna upp några blommor. De allra flesta av dem har försökt blomma i någon månad eller två sedan ljuset vände, men den svala temperaturen och det begränsade ljuset får dem att tappa knopparna eller få missbildade blommor. En av de som är tidigast är min Hoya liddleana (NS08-100). Jag har tidigare visat upp dess vackra parhäst liddleana (NS08-077), men det är den här klonen som alltid försöker blomma först.

Hoya liddleana (NS08-100)

Att vara tidig är inte alltid bra, och tyvärr lider den här klonen därför av avfallande knoppar och fula blommor. Den fick knoppar först, och har flest blomställningsskaft, men det var först förra året (året efter NS08-077) den lyckades få ett par blommor som faktiskt såg ut som blommor och kunde räknas som första blomning. Då var den några månader under 2½ år gammal. Även i år kämpar den med missformade knoppar och få av dem klarar sig ända fram till öppning. Den här klonen får mer ihoprullade kronflikar vilket ger väldigt smala och spetsiga blommor. Den doftar även starkare både dagtid och under kvällen, en trevlig egenskap!

Hoya liddleanas (NS08-100) tråkiga flockar tidigt på året

Hoya liddleana (NS08-100)

I år fick även Hoya liddleana (NS08-077) några knoppar tidigt och jag hade hoppats kunna jämföra dem bredvid varandra. Men i typisk ivrig anda så tappade jag min stackars topptunga planta. Det blev en hel del spjälande med tejp och just nu finns bara en knopp kvar. Det enda positiva med det hela är att jag åtminstone fick möjligheten att byta ut stödet.

Dagsformen på Hoya liddleana (NS08-077)

När de första stora blommorna kommer betyder det även att det svala rum de står i börjar bli varmare. En fördel med svala temperaturer är att bladen så lätt blir rödfärgade. Jag kommer sakna min lysande röda hylla om bara några månader (även om några av dem kommer behålla färgen).

En av mina tidigaste förstagångsblommare i år är den här supersöta Hoya nicholsoniae (NS05-142). Den tillhör den grupp som tidigare gick under synonymen Hoya hellwigiana, som det i all ärlighet finns ett antal kloner av. Det som gjorde mig så förtjust över de här blommorna var att de hade en ljus persikofärgad krona, även om det inte syns speciellt bra på bilden nedan.

Hoya nicholsoniae (NS05-142)

Just den här gruppen av Hoya nicholsoniae är väldigt underskattade. De har en underbar och kraftig doft som påminner om Hoya lacunosa och är lättodlade och lättblommade. Villigheten att blomma gör att de kan få väldigt långa blomställningsskaft med tiden.

Hoya nicholsoniae

Jag har två andra hoyor jag speciellt ser fram emot blomningen på i år. Den första är en ny art, Hoya sp. aff. spartioides. En förvånansvärt lättodlad växt som kombinerar det bästa hos retrorsa och spartioides utan deras nackdelar. Det första blomställningsskaftet har precis sträckt sig längre än bladen och har en liten, liten knopp, även om vi får se om den håller. En annan odlare i Sverige fick nyligen denna i blom och det har bara gjort mig mer ivrig att få se blomman.

Hoya sp. aff. spartioides

Den andra är en ganska gammal art, nämligen Hoya globulosa. Jag är väldigt förtjust i globulosas blad, men har aldrig varit speciellt intresserad av blommorna eller aktivt försökt få någon av klonerna att blomma. Det hindrade inte att jag blev väldigt uppspelt när jag såg att en ranka minsann fått ett litet blomställningskaft, och nu ser jag verkligen fram emot blommorna.

Hoya globulosa (Cao Bang, Vietnam)

Det är inte bara hoyorna som glädjer mig just nu. En av mina kannrankor jag gärna tar en extra sväng förbi just nu är en av mina vackra Nepenthes veitchii. Jag råkade bryta av den någon gång förra året, och först sent i höstas insåg jag att den var intorkad och ledsen och hittade den brutna stammen. Den satte ganska snabbt 4 ny små skott från krukan, som ett efter ett torkade in. Det är inte konstigt eftersom kannrankor tenderar att prioritera ett skott, framför allt som små, men det var riktigt nervöst innan det näst sista tog sig. Det är först nu kannorna äntligen fått storlek och snygg form igen.

Nepenthes veitchii (Murud Striped x Candy Striped)

En annan trevlig överraskning är Nepenthes BE3986 (sibuyanensis x (veitchii x lowii)) som plötsligt börjat få en vacker röd färg i sina kannor och därmed i princip blivit fulländad. Jag vet inte om det är det svalare vintervädret eller åldern som gav de röda kannorna, men väldigt uppskattat var det.

Nepenthes BE3986 (sibuyanensis x (veitchii x lowii))

Jag gullar även lite extra med Dischidia astephana när jag kan. Det här är en planta som drabbades av trips förra sensommaren och blev ordentligt nedklippt och kraftigt behandlad. Den var gammal nog att klara det fint, men det är först nu den verkligen börjar bli fin igen och blomma med mer än någon enstaka blomma.

Dischidia astephana

Och på tal om enstaka blomma så passade jag på att lägga upp några bilder på den här lilla Dischidia nummularia, nu när en blomma öppnade sig så vältimat. Det är lite ironiskt att jag lägger upp bilder på en massblommande art med bara en blomma öppen, men bättre en än ingen blomma.

Dischidia nummularia

När våren kommer dyker även suget upp efter allt nytt att odla och upptäcka. I år har jag fuskat och faktiskt redan gjort ett impulsinköp. Jag råkade få syn på och bli helt kär i Peperomia ’Buenos Aires’ som genast behövde följa med mig hem. Hur går det att säga nej till en sådan färg och en sådan variegering? Jag har förhoppningar om att den här ska kunna göra bra ifrån sig i ett vivarium, men gör den inte det så kan jag leva med den som krukväxt.

Peperomia ’Buenos Aires’