Dischidia tomentella

Dischidia tomentella är en av de arter som verkligen eldat på mitt Dischidiaintresse. Den är en suckulent Dischidia med kraftiga blad och rankor, men så liten att den ändå upplevs elegant och skör. Blommorna är lätta att urskilja mot bladen på dess hyfsat långa blomställningsskaft och med hjälp av kontrasten mellan de ljusa blommorna och mörka bladen. Men man behöver komma riktigt nära för att faktiskt se dem med den lilla, lilla storlek de faktiskt har.

Jag tror nästan hälften av alla mina bilder på tomentella är tagna så det går att jämföra med något för att få fram hur små blommorna faktiskt är. Trots storleken är den faktiskt riktigt lättodlad, och jag har prövat det mesta med den känns det som ibland. Bland annat växte den ett par år ihop med en stickling av Dischidia astephana och jag odlar den även frekvent i skåp där den också är lätt att få att trivas.

Just nu har den fått växa ostört i en ampel ensam ett tag och för första gången tänkte jag faktiskt låta den få växa upp till en stor, utfylld planta. Fast när jag säger ostörd så menar jag att främst att jag inte tänker plantera om den inom närtid. För den tenderar att förlora blad varje gång jag flyttar ampeln för att titta till den, eller när den har sträckt in en ranka till krukgrannen.

Det sker inte för att den är kinkig, utan för att bladen sitter på oerhört oflexibla bladskaft. Har då bladen råkat haka i något så dras de raskt av utan att det behövs speciellt mycket kraft. Ibland tror jag min nuvarande planta förlorat lika många blad som den har kvar.

Men jag kan förlåta tomentella den egenskapen för den är helt enkelt ljuvlig. Det är något med kombinationen av det sköra och det kraftiga som verkligen trollbinder mig. Jag har läst att det ska ha funnits minst två kloner i odling, och detta ska då vara den storbladiga klonen (eller en storbladig klon, i alla fall). Vad jag skulle ge för att lägga vantarna på en klon med ännu mindre blad!