Hoya hanhiae

Hoya hanhiae är en favorit-art hos mig, men det är svårt att skriva om den utan att ventilera lite frustration. Den här arten har väldigt många egenskaper att älska. Först så är den en art med många insamlade kloner i odling. Dessa kloner skiljer sig åt i hur bladen och blommorna ser ut, så ofta går det att hitta de kloner som passar ens egen smak bäst.

Hoya hanhiae (pink)

Bladen är medelstora till stora på klättrande rankor. Bladen är vackra och släta och plantan är en god representation av släktet. Blommorna är rosa, vita och gula i olika kombinationer. Så här långt är den väldigt lik den närliggande Hoya latifolia (i alla fall de latifolior med mindre blad) som är betydligt mer populär i odling. Hoya hanhiae har dock några fördelar som i mina ögon gör den bättre. Först så har den en underbar, stark doft. Tycker man inte om starka dofter är den inte en bra matchning, men uppskattar man doftande blommor är hanhiae ett måste.

Hoya hanhiae (yellow/pink)

En andra fördel är att bladen oftast blir mindre och på vissa kloner kan bladen hålla sig medelstora. Det ger en bättre ratio mellan bladen och blommorna och en enklare krukväxt.

Hoya hanhiae (pale yellow)

En tredje fördel är den egenskap som skiljer dessa två arter åt. Hoya latifolia blommar på dedikerade rankor som ofta får en mängd blomställningsskaft som bildar kvastar av blommor. Blomflockarna är mindre och på kvasten finns ofta knoppar och blommor i olika stadier som gör att det alltid är någon flock öppen.

Blomning hos en ung Hoya latifolia

Hoya hanhiae bildar sina blomställningsskaft på samma rankor som tillväxten vilket betyder att de sprids ut mer jämnt över plantan. Den får en mängd blommor i sina flockar som ofta bildar perfekta bollar. Blommorna öppnar sig till kvällen och sluter sig på dagen.

Blomning och blomställningsskaft hos Hoya hanhiae (här sp. IV from WMZ)

En fjärde fördel är att Hoya hanhiae är väldigt förlåtande i våra hem på vintern. Den gillar värme och klarar lägre ljusförhållanden, vilket betyder att våra mörka vintrar med uppvärmda bostäder inte drabbar den lika hårt som andra, mer ljuskrävande hoyor. Den kommer förmodligen inte att växa och blomma något vidare (om man inte har riktigt bra uppvärmning) men det är mycket mindre chans att den drabbas av rotröta eller tappar blad och rankor än en Hoya latifolia.

Hoya hanhiae (yellow/pink)

Hoya hanhiae har dock ett stort problem, och det är möjligheten att skilja klonerna åt eller få tag på den klon man vill. Väldigt få av dem har någon typ av identifikationsnummer, och beskrivningarna av blomfärgerna som huvudsakligen används är inte bra, eftersom i princip alla kloner har samma färger i varierande kombinationer. Till det så har många kloner sålts i stora mängder under fel beskrivningar. Jag fantiserade tidigt om att ha en hanhiae i varje rum och efter att ha valt ut de kloner som var mina favoriter så började jag köpa dem. Och sedan köpte jag dem igen, när de blommade med fel färg eller kom hem med fel typ av blad. Och igen.

En av de kloner jag gärna ville ha är en som kallas hanhiae (yellow). Det finns en uppsjö av hanhiae-kloner som bara kallas “yellow” (och i all ärlighet har alla mer eller mindre gula kronor) men jag ville bara ha tag i en klon som hade skarpt rosa bikrona och gul krona. Om och om igen så har jag köpt en sådan för att sedan bli besviken när den blommar. Det är så frustrerande när säljare lånar eller stjäl bilder på andra kloner och växter och sedan insisterar på att det är den klonen de säljer. Jag har till och med fått mina egna bilder skickade till mig när jag frågar hur blommorna sett ut på en stickling! Förutom att det är ganska bedrägligt beteende (och olagligt) så är det ironiskt eftersom jag då vet att bilden är på en annan klon än den jag efterfrågar. Men en av dem som jag köpte som hanhiae (yellow) har jag behållit, och det är denna.

Den kom från AH Hoya och jag kallar den “hairy yellow” eftersom den har lite mer luddig krona än andra kloner. Jag älskar bladformen på denna klon, bladkanterna viker sig skarpt och bladet avslutas i en mycket skarp spets. Det ger en väldigt fin mjuk form och jag har en liten förkärlek generellt för eleganta bladspetsar.

Blommornas krona är faktiskt helt (ljus)gul, men knopparna får rosa fläckar om ljuset är starkt och det lyser igenom och gör att blommorna ibland blir spräckliga. Tyvärr har den här klonen en mindre pålitlig doft och är ibland nästintill doftlös. Det har gjort att den fått den sämsta placeringen och att plantan under väldigt svala förhållanden på vintern får missprydande fläckar och hämmad bladutveckling.

En annan klon jag gärna skulle vilja odla är hanhiae (white), en klon som även den har varit mycket svår att få tag på. En av dem jag köpte under det namnet är den här, som jag råkat behålla. Även den kom från AH Hoya, och låt oss bara säga att jag inte rekommenderar att köpa hanhiae av dem, även om det var flera år sedan jag köpte mina. Jag tror att de sålt denna klon som “soft yellow”, men jag kallar den “pale yellow” eftersom jag inte har en aning om det är samma.

Jag bestämde mig ganska tidigt för att inte behålla den, främst för besvikelsen över att den inte var vit. Jag brukar även föredra starkare färger. Men den är attraktiv på sitt eget sätt -de klargröna, platta och avlånga bladen matchar den gula färgen fint, och blommorna verkar hålla någon dag längre än hos mina andra kloner. Men medan den stod på listan att flytta har den fått chansen att visa sig lite mer tålig mot både högre ljusnivåer och lägre temperaturer. Två gånger har jag sparat en stickling av den “utifall att” och nu har jag nog insett att den förtjänat sin plats härhemma.

Blommorna blir väldigt bleka med den ljusgula färgen och den mycket bleka, ljusrosa bikronan men de har sin charm.

En hanhiae som går att identifiera lätt är den vackra Hoya sp. (IV from WMZ). Den här har varit i odling länge och är känd för sina blad som kan bli vackert röda.

Det är en ovanlig egenskap hos arten. Om den inte odlas så den får röda blad är den ganska generell med matta, gröna blad.

Den blommar sämre än många andra kloner, och jag tror det är för att samma miljö som ger de röda tonerna gör den ovillig att blomma. Det gör mig lite tudelad för även om jag älskar bladen så är den ingen bra representant för arten hanhiae, där blomningen är en stor del av tjusningen. Däremot är den en fantastisk Hoya att odla, om man gillar röda toner hos en planta.

Till och med färgen, och hur den varierar mellan smutsrosa och klarrosa, är typiskt hanhiae hos blommorna.