Hoya pulleana

Jag tyckte den här supersöta lilla arten förtjänade ett eget inlägg. Den hörde till de arter jag alldeles nyss startade om (till en vanlig kruka med bark istället för en självvattnande med pimpsten) men jag fotograferade den en hel del i våras och somras.

Jag tror jag skrivit det tidigare men det är ganska olyckligt att den här arten råkade samlas in och spridas samtidigt som en hel del andra småbladiga hoyor. Det har gjort att den fått dela rampljuset med många andra spännande och nya arter. Goda nyheter för oss som älskar småväxta växter men ändå lite synd.

Den är väldigt lättodlad och snabbväxt, men inte lika snabbväxt och lättodlad som Hoya sp. Papua med stjärnformade blommor. Bladen är små och snygga med sin gröna ton men inte lika snygga som peltata eller boyceis blad, eller den som säljs som ”minicoin”.

Den har dock vissa egenskaper som får den att lysa lite extra. De vita blommorna passar mycket bra till de mörka bladen och ljusgröna rankorna. Och de långa blomskaften får blomflockarna att se mycket stora ut, även om blommorna är små.

Blommorna är ungefär lika stora som hos Hoya sp. Papua

Men blomflockarna är mycket större

Hoya pulleana får även gärna blommor i olika utvecklingsstadier i flockarna. Det kan vara lite surt att inte alltid få se flockar där alla blommor är utslagna samtidigt, men samtidigt så håller blomningen på det sättet mycket länge.

Blommorna är även helt doftlösa. Det är en egenskap som det råder delade meningar om. Själv har jag börjat uppskatta dofterna hos hoyablommor mer och mer med åren, men efter en vecka eller två med sp. Papua, mitrata, griffithii (ja, det är den tiden på året) eller calycina så ökar doftlöshet i graderna.