Glad Lucia med några ovanligt ljusa blommor

Alla bör ha minst en storblommig Hoya i något hörn. Där kan den få ticka på i några år för att sedan överraska med de stora och imponerande blommorna som är en upplevelse att se i verkligheten. Men jag kan också köpa att man kanske inte behöver mer än en… eller två. De blir stora och tunga och skillnaden är ganska liten mellan de flesta av arterna när det kommer till hur plantan ser ut. Det leder ju alltid till frågan om vilken man bör odla. En Hoya macgillivrayi här i Sverige är alltid ett säkert kort. Den blommar förutsägbart och är tålig mot såväl kyla som värme. Sedan finns ytterligare två arter som är väldigt odlingsvärda, Hoya liddleana och Hoya archboldiana.

Hoya macgillivrayi (Lockhart River, Qld, IML-0688)

Alla dessa tre förekommer i flertal kloner i odling. Det finns skillnader mellan klonerna, ibland uppenbara, men en skillnad som är svår att jämföra är blomfärgen. Den röda grundfärgen som dessa blommor har är nämligen väldigt temperaturkänslig. I hög värme, framför allt under andra onaturliga förhållanden (som rumstorr luft eller svagt ljus), utvecklas inte den röda färgen i kronan. Och pendlar temperaturen så är det inte ovanligt att blommorna blir fläckiga. Det här är en egenskap som framför allt drabbat Hoya archiboldiana svårt när det kommer till att hålla isär kloner.

Hoya archboldiana är väldigt belönande att odla. Den har två egenskaper som gör den särskilt trevlig. Först så är formen på blommorna perfekt. De är lite mindre än hos andra storblommiga, men formen på blommorna gör dem till perfekta små klockor som är väldigt dekorativa även uppifrån. Den andra egenskapen som gör den väldigt odlingsvärd är att den inte är lika miljöbunden när det kommer till blomning som t ex Hoya macgillivrayi är. Den kan därför vara lite svårare att få i blom. Men när man väl kan ge den de rätta förhållandena blommar den mer och oftare.

En nackdel är att den inte är lika tålig som macgillivrayi. Jag har odlat min archboldiana bredvid mina macgillivrayi och den har lidit ganska svårt av det dragiga, kalla fönstret på vintern och superhettan när solen ligger på under sommaren. Men är man villig att vara lite mera omtänksam om sin planta så är det nog inget större problem.

Den här klonen av Hoya archboldiana är känd som YM Excellent. Samma klon har även förekommit med olika benämningar som anspelar på hur stor den är. Klonen är även rödblommig, generellt sett. Men som synes så blir den ljus till nästan helt vit under sommarens hetta. Det här är något som tenderar att hemsöka just den här arten. Den klon som säljs som Hoya archboldiana (white) är känd för att då och då bli rödblommig, vilket alltid sätter igång en diskussion om sticklingar har blivit sålda under fel namn. Jag är ganska övertygad om att det är en vanlig röd klon som är väldigt känslig för temperatur och därför ofta blir vit när den odlas. Den här egenskapen har även gett en uppsjö av opålitlig information som säljs med klonerna -white, pink, red och så vidare.

Det finns egenskaper som inte är baserade på färgen som gör att vissa kloner kan hållas isär. ’YM Excellent’ får en väldigt specifikt formad bikrona och speciellt stora blad. Men räkna med att blomfärgen kan bli en överraskning.

Hoya liddleana delar samma odlingsvärda egenskap som archboldiana i det att den inte är lika säsongbunden i sin blomning. Den blommar även ännu ivrigare än archboldiana och i skrivande stund så är två av mina plantor i blom även om bilderna i dagens inlägg är gamla. Variationen hos blomformen är ganska stor inom den arten, och i dagens inlägg får Hoya liddleana (NS08-100) återvända. Den har väldigt skarpa blommor där kanterna rullas tillbaka så kraftigt på kronan att den blir väldigt spetsig.

Med tanke på att Hoya liddleana delar samma utbredningsområde som archboldiana och verkar blomma ungefär likadant är det nog ingen större överraskning att blommorna reagerar likadant på hettan under sommaren. Vanligtvis är blommorna ganska mörkt ceriserosa med en gråaktiga ton de får av sin ludna krona. En väldigt attraktiv och iögonfallande färg vågar jag påstå.

Under sommaren så blir blommorna däremot fläckiga och brokiga.

Den verkar inte vara riktigt lika känslig i färgförändringen som archboldiana och blommorna stannar ofta som fläckiga, men i vissa extrema blomningar blir de nästan gula.

Även Hoya liddleana (NS08-077) som är en mycket mörk färgad klon blir ljusare i varmare temperatur. Den blir dock aldrig ljus utan håller sig till mörkare toner eller fläckighet i mörkare toner. Jag har väntat så länge på att kunna jämföra dessa två kloner bredvid varandra men som synes av bilden så har det inte inträffat än. Det går dock tydligt att se att den finns en färgskillnad mellan dem trots att de båda är ljusare än vanligt. Jämför man den här ljusa blomningen hos Hoya liddleana (NS08-077) med en av bilderna på en mörkare blomning hos Hoya liddleana (NS08-100) från ovan så förstår man hur svårt att det att avgöra klon och färg enbart baserade på några bilder.

Hoya liddleana (NS08-100) till vänster och Hoya liddleana (NS08-077) till höger

Även Hoya macgillivrayi kan få ljusare blommor beroende på miljön de odlas i, men behåller hos mig generellt färgen bättre.