Så börjar året om igen på riktigt…

Det har varit lite över en vecka med strålande sol (även om temperaturen inte hängt med alla dagar) och det märks. Krukor dunsar i golvet som brukligt den här tiden och bladen bleks i den starka solen. Det känns som jag går och tittar varje dag på blomställningsskaft där jag väntar på knoppar.

Den här Hoya multiflora klarade sig förvånansvärt bra från sitt höga fall. Andra klarade sig sämre. Det är nästan lika svårt att komma ihåg att vattna mer när solen lyser som det är att vattna mindre när hösten drar in.

Många sätter upp skydd vid fönstren för att skydda växterna nu när dagarna blir längre så snabbt. Själv är jag mer krass och accepterar bleka blad och en handfull brända. Men en eftergift gör jag, och det är att jag inte tvättar fönstren. Lite mindre ljus för dem och lite mindre arbete för mig.

Hoya (Russell C) och Hoya sp. Sulawesi (Mirelli) är ett radarpar med bleka blad i mitt bästa fönster. När sommaren är här kommer bladen vara gröna och röda igen, men nu drar de helt klart åt gult. Fast jag måste faktiskt säga att Hoya (Russell C) gör sig bra i gult, brunt och grönt med de gula blommorna.

Det är mindre ljuset och istället värmen som ger de urblekta bladen. En vecka med strålande sol utan moln är svår att anpassa sig till efter en svensk vinter.

Nedan går att se samma blad i juni förra året på samma plats som den står nu.

Hoya sp. Sulawesi (Mirelli) förtjänar en bonusbild med. Jag är så förtjust i bladen på den, och de rosatippade blommorna och underbara doften den avger är en perfekt bonus.

Fast temperaturen varierat mellan iskallt och behagligt ett tag nu så var det nästan T-shirtvärme här idag. Så det långa inlägg jag hade tänkt skriva fick ligga och vila när jag var ute och istället fick det bli bilder idag.

Hoya macgillivrayi (Lockhart River, IML-0688) och Hoya carnosa (Shocking Pink) blommar ikapp.

Dessutom är det Nordiska Trädgårdar imorgon! Det som på riktigt markerar att odlingsåret är igång. Jag kan knappt bärga mig. Jag hoppas på att hitta en del jag önskat ett tag och en hel del som jag varken önskat eller behöver men kommer skaffa ändå. Kom gärna fram och säg hej om ni ser mig i vimlet.

Hoya caudata (NS07-065)

Hoya ’Nui’ är en av de nervade hoyorna jag älskar men aldrig visat bild på. Den har så många bra egenskaper. Den har det trevliga, mer nätartade nervmönstret som oftast snarare ses hos finlaysonii-typerna än de slätbladade callistophylla-typerna. Blommorna doftar med en behaglig doft och den är väldigt snabb- och starkväxande.

Att jag inte visat upp den beror på att den råkade ut för ett experiment med substratet där den fick alldeles för mycket sten och för lite bark. Det betyder att den snabbt torkar ut och ungefär hälften av bladen har gulat och fallit av så den är helt naken vid krukan. Så kan det också gå!

Hoya liddleana (NS08-077) har bland den snyggaste nytillväxten en Hoya kan ha.

I kategorin bladskönheter hör även Ludisia ’Spiderman’ hemma.

Hoya sp. (PNG SV 432) har också kämpat sig igenom vintern.

Jag tycker jag har lyckats väldigt väl med att få plantan att se fin ut, men sanningen är att just den är ganska lätt att odla snyggt och leda runt. Så jag får nöja mig med att säga att det är en gruppinsats.

Hoya mitrata å andra sidan är helt hopplös. Vi är inte ens i samma grupp. Utrymmet den tar upp åt alla håll är helt enkelt löjligt, och de styva bladen har fått så många skador med tiden att den ser ut att ha överlevt en strid.

För att ha så små blommor är Hoya insularis väldigt iögonfallande med sina flockar. Jag har inte fått tag på alla rankor av den i hyllorna utan överraskas av flockarna som dyker upp fritt i luften både här och var.

Den här Begonian från Sarawak får en ovanligt fin blå färg i sina blad. Den har inte riktigt kommit överens med mig om den står ut med att odlas i hyllorna eller inte, men blomma kan den tydligen göra.

En sista bonusbild på Hoya sp. Sulawesi (Mirelli). Jag föredrar den på sommaren när den är rödfärgad, men även med de gröna bladen är den vacker.