Hoya sipitangensis, jag älskar dig
Så sipitangensis visade sig vara en riktig teaser. Två dagar tog det för den att öppna sig nästan helt. Men det kan jag förlåta den för, för det här är en väldigt trevlig art. Redan från början har den varit en snabbväxare och har idag åtminstone 75 cm långa rankor. När den satte blomställningsskaft satte den flera istället för bara en. Blomflocken är stor i förhållande till bladen, både i antal blommor och i diameter. Blommorna visade sig bli gula och röda i det starka ljus den får härhemma. Och när klasen var redo att öppna sig och börja blomma böjde den sig uppåt vilket är en egenskap som ger hoyor en massa pluspoäng.
Första kvällen började några blommor öppna upp
Hur blommorna ser ut och beter sig beror på vilka pollinerare som blomman försöker locka till sig. De allra flesta hoyor som växer klättrande och blommar högt uppe i ett träd har blommor som hänger rakt nedåt. Det gör att de kan locka till sig insekter nedifrån. Tyvärr blir det då svårare att beundra blommorna här hemma i Sverige. Ofta när jag fotograferar får jag lägga upp blomställningsskaftet på bladen för att få med en bit av hur plantan/bladen ser ut tillsammans med blomman. Men siptangensis vinklar istället upp sin blomklase. Det gör det väldigt enkelt att beundra och fotografera blomman. Jag blir också väldigt nyfiken på varför. Växer siptangensis längre ner i regnskogen eller finns sipitangensis pollinerare högre upp än andra vanliga pollinerare?
Andra kvällen. Blommorna har inte fått mycket gjort
När jag införskaffade Hoya sipitangensis (och den närbesläktade walliniana) var det för färgernas skull. Den såg ut att likna lacunosa väldigt mycket, förutom att bladen får en trevlig rodnad i starkt ljus och blommornas center är rött istället för gult. Min tanke var att den skulle passa väldigt väl in som färgbrytare bland mina lacunosor. Verkligheten var ganska skild från bilder på internet och dessa är inte alls speciellt lika lacunosorna. Helt klart en underskattad art! Hoya sipitangensis kommer snart få sin egen sida.
Tredje dagen är blommorna nästan där
