Drosera x badgerupii
Drosera x badgerupii hör till pygmesileshåren. De kallas så på grund av sin väldigt blygsamma storlek och x badgerupii är verkligen liten där de största rosetterna är mindre än 2 centimeter. Precis som andra pygmeer så får den en lång rot som växer djupt ner i marken eller krukorna. De förgrenar sig inte utan växer uppåt. Drosera x badgerupii är som namnet avslöjar en naturlig hybrid. Sedan blir det lite komplicerat, speciellt för mig som inte vet så mycket om Drosera och vilka källor som är tillförlitliga. Ofta anges D. patens (nitidula) x D. occidentalis som härkomsten. (patens sågs tidigare som en underart till nitidula). Den ska komma från Lake Badgerup, Australien och kallades (och kallas fortfarande ibland) Drosera x ’Lake Badgerup’. ICPS (International Carnivorous Plant Society) anger dock D. micra som den andra föräldern istället för D. occidentalis och jag kan tycka att de borde veta bäst. På andra ställen där jag sett micra anges har jag även läst att den egentligen ska komma från Lake Jandabup istället för Badgerup.
Min x badgerupii följde med hem i mars 2018 och blommade nästan direkt. Blommorna är väldigt små men de vinröda detaljerna i det vita gör att de står ut. Väldigt typiskt Drosera är blommorna bara öppna några timmar. Blommorna sitter ensamma på sitt skaft och inte i rad. Jag planterade om den i en mellanstor kruka med sand och lite torv trots att jag läst att den pygmedroseror inte vill bli omplanterade pga sin känsliga rot. Den verkade dock klara det fint. Denna är menad att vila under en varm och torr årstid då den bildar gemmae, små plantstarter, som var och en bildar en egen planta. När moderplantan vaknar efter vilan flyger de bort och på så sätt sprider sig plantan lätt. När det var dags för vila delade jag upp min planta. Halva fick vara, och andra halvan försökte jag få i vila. Det gick verkligen inte bra. Det är svårt att hålla en vätskebalans på väldigt, väldigt torrt men inte öken. De som jag försökte tvinga i vila både 2018 och 2019 dog. Det kanske säger något om hur bra jag är på att odla arten. Men den del av orginalplantan jag sparade och fortsatte att odla som vanligt växer fortfarande fint. Den har inte fått gemmae, men den har då och då delat sig och kunnat sprida sig måttligt i krukan. Vad jag upptäckt är att när det är dags för viloperiod tappar den en del av sin vackra färg och blir gulorange. Fällorna blir även sämre och fungerar inte så bra. Efter ett ganska kort tag skickar plantan sedan upp nya blommor, och efter blommorna färgar den ut i vackert röd igen.