Lovande knopp

För tredje gången är det dags för Hoya wallichii att blomma, och den här gången hade jag tänkt försöka få till några bilder som inte är tagna i all hast med mobiltelefonen. Wallichii har en ovana att blomma när jag inte har tid att fota eller hellre fotograferar något annat. Denna gång prickade den in blomningen samtidigt som både undulatas och sp. Indonesia (yellow)s knoppar är på väg att spricka. Hoya wallichii är en väldigt trevlig hoya, men inte riktigt i klass med ovanstående. Trots det ska jag verkligen se till att wallichii också fastnar denna gång.

Å andra sidan kanske det räcker med knopparna som hos wallichii verkligen är attraktiva. Jag hoppas jag blir förlåten det överexponerade fotot nedan, men jag ville visa den instängda nektaren som bara väntar inne i knoppen. Hoya wallichii får väldigt mycket nektar, men droppar trots det inte så illa.

Jag väntar på att min fråsådd av Drosera ska växa med. Tyvärr tror jag något gick snett. De små frösådderna har inte växt knappt alls och inga mer frön har grott sedan sist.

Pinguicula cyclosectas vinterblad har däremot börjat yngla av sig i samma gegga. Massan av alger, vitmossa, hoppstjärtar och säkert lite fler onämnbara saker fungerar som på räls för att föröka bladsticklingar i.

Hoya obscura (K.noona*) väntar jag inte på, men blommorna är bara de sötaste, gosigaste ulltussarna just nu. Och tack och lov har plantan återgått till att sprida en trevlig väldoft igen istället för den kemiska gasen den spred förra blomningen.