Hoya caudata
- caudata (gulblommande)
- caudata (NS07-065)
- caudata (TN99-006, Sumatra)
- caudata (TN99-008, Sumatra)
- caudata (Sumatra)
Hoya caudata är originell hoya. Tycker du att gröna växter är tråkiga eller hav av oansenliga blad är en röra snarare än en planta är caudata kanske något för dig. Caudatas blad är hårda, tunna och skrovliga. Många varianter har mycket silver i sig och får färg av starkt ljus vilket gör bladen melerade i silver, brunt, rött och grönt. Bladen får även den härliga metallic-glansen jag är så förtjust i. Blommorna är helt bedårande, håriga och med en liten svans som sticker ut i mitten. Rankorna är väldigt tunna för de kraftiga bladen, och även själva blomställningsskaftet är gärna nästan sytrådstunt. Det gör att växten ändå blir hyfsat graciös trots att bladen är ordentligt grova och kan upplevas oborstade. Jag tycker caudata är en helt fantastisk växt. Hoya caudata kan vara ganska långsamväxande och tar ett blad i taget. De behöver värme för att växa och har de stått stilla ett tag är min upplevelse att den hårda barken blir svår för nytillväxt att bryta igenom. Är det så kan ett kort tag i hög luftfuktighet hjälpa att mjuka upp för nytillväxten på vägen ut. De gör sig förmodligen bättre i varma odlingsskåp eller vivarium än i krukor, fast krukor fungerar utmärkt med.
Det finns en hel del hoyor som antingen är kloner till caudata eller närbesläktade arter eller varianter. Jag har tidigare skrivit om utseendet hos en samling caudata från Sumatra som har ett väldigt homogent och avvikande utseende med mindre och vågigare blad och större blommor med en plattare “kugghjulsbikrona”. Dessa kallades tidigare Hoya sp. aff. caudata, men har nu blivit artbestämda till caudata. Med den inkluderingen så är jag hyfsat bekväm med att även beskriva Hoya caudata (NS07-065) som caudata, trots att jag tidigare haft den som sp. aff. Jag har ännu inte inkluderat Hoya flagellata här, trots att den arten av vissa källor betraktas som en synonym, men det kanske är en tidsfråga?
Hoya caudata (gulblommande)
När jag köpte den här caudatan förväntade jag mig inte att den skulle vara så vackert gul. Blomfärger kan ju vara väldigt opålitliga, och framför allt de blomfärger som tenderar att dubbla priset på sticklingarna. Men när jag tittade på olika caudatakloner för att välja den jag ville ha noterade jag att många som kallades gula eller guld hade väldigt vackra blad. Bladen var ofta flerfärgade med ordentligt med silver. Så av den anledningen sattes den upp på önskelistan. Snabbare än jag trodde dök en liten enbladsstickling upp på en auktionssida, och nästan helt utan konkurrens budade jag hem den. Precis som jag anade har den här stabilt silver och som bonus blir blommorna underbart gula. Mina bilder gör dem inte helt rättvisa då de har en dragning åt orange som jag har svårt att fotografera. De fina håren på kronan får även blommorna att glänsa lätt i ljuset och gör att de är helt bedårande.
Den lilla sticklingen flyttade hem i maj 2017 och fick ganska snabbt ett par blad, men sedan stod den still på det där sättet som är typiskt caudata. Utan att vara ledsen ger den inga livstecken ifrån sig och ibland går man förbi och undrar om den torkat ihop där den står. Det var först när jag planterade om den i en lite större kruka som den äntligen började röra på sig lite. Och när den sedan fick stå i ett stekande hett söderfönster satte den makligt igång med både ranka och blomställningsskaft och blommade första gången tre år senare, i maj 2020. Sett i efterhand tror jag att ordentlig värme och ljus är de viktigaste faktorerna för att få igång den här caudatan. Den får lite för stora blad för att erbjudas hög luftfuktighet hos mig, men det tror jag säkert är positivt med. När den väl börjar röra på sig i värmen är det också viktigt att ge den bra med vatten för den dricker mer än man tror. Det är lätt att missa för när den står still behöver den extremt lite vatten och ger man lite för mycket då ruttnar rötterna snabbt.
Hoya caudata (NS07-065)
Denna här köpte jag och har haft på sidan tidigare som Hoya sp. aff. caudata (NS07-065), men det råder ingen större tvekan i mina ögon om att det är en caudata. Det här kan helt enkelt vara den bästa klonen av den klassiska Hoya caudata. Precis när min första caudata (den gulblommande) börjat växa såg jag den här klonen och blev osäker på om jag valt rätt klon att odla. Den här får också väldigt mycket silverfläckar i bladen, men till skillnad från den ovan får den utmärkta röda blad, istället för melerade i en skala mellan brun och röd. Blommorna hade dessutom en väldigt söt rosa ton i kronan. Den var svårare att få tag på än jag trodde och det var till slut en vän som förbarmade sig över mig så jag äntligen kunde odla den. Den införlivade alla mina förväntningar och framför allt det rosa i blommorna gör den otroligt söt. Den har en rolig egenhet i att den får ett område precis vid bladets bas som aldrig färgas rött utan håller sig grönt under alla odlingsomständigheter. Det syns inte så tydligt när bladen är ljust färgade eller gröna, men är väldigt tydligt när bladen får lite mer färg. På grund av områdets form kallar jag den skämtsamt “batmanfläcken”. Den flyttade hem i augusti 2019 och blommade första gången i november 2020. Jag odlar den i bark.
Hoya caudata (TN99-006, Sumatra)
Alla mina caudator från Sumatra är väldigt lika (och kanske till och med samma klon) så jag har valt att ha samma text under alla om själva utseendet. Det ska dock sägas att det finns minst ett till insamlingsnummer, och förmodligen andra insamlingar av den utan nummer. Dessa kallades tidigare Hoya sp. aff. caudata (från Sumatra) men har nu artbestämts till caudata, och därför finns de numera här på den här sidan. De har ett väldigt specifikt utseende med mycket mindre blad än standard-caudatan som ofta har räfflade kanter. Blomman är större, med en bikrona som är plattare och blir bredare från mitten innan de avsmalnar (och gör dem lite kugghjulsaktiga) till skillnad från den traditionella caudatan som jämt avsmalnar. Bikronan är även helt utfärgad (med nyanser) vilket gör att den syns tydligare mot den traditionella caudatan som ofta har genomskinliga bikronespetsar. Blommorna är helt fantastiska. Jag misstänker att det är det gröna stråket tillsammans med en lätt rosa färg och den halvgenomskinliga rosa bikronan som ger en helt ny dimension till blomman än om den bara hade varit vit och rosa. Till och med knopparna är extremt dekorativa. Det finns även en mycket stor skillnad, och det är att caudatorna från Sumatra är mycket, mycket enklare att odla. De är mindre kinkiga, växer snabbare och blommar mycket tidigare och oftare än den traditionella caudatan. Det har gjort dem till den vanligaste caudatan i kultivering. Den kräver fortfarande värme, och åtminstone lite ljus for att inte stå stilla, men den är inte i närheten av sina storvuxna artfränders kinkighet.
Den här införskaffade jag efter min häftiga förälskelse i den här fenotypen av caudata. Min planta hade dock inget insamlingsnummer, vilket jag grämt mig lite över. Dessutom förlorade den sitt silver och tanken var att investera i en stickling med stabilt silver, och med det få ett insamlingsnummer. Eftersom de två vanligt förekommande insamlingsnumren var så väldigt lika kunde jag inte välja, utan skaffade båda två. Denna klon visade sig få en väldigt vacker röd färg sommaren 2022 i fönstret till skillnad från TN99-008, men har inte tidigare visat den benägenheten för att få mer färg. I övrigt skiljer sig den inte mer från TN99-008 mer än i några mycket små bladskillnader, som lika gärna kan bero på plantans mikroklimat. Jag införskaffade den i april 2020 och den blommade första gången i december 2020. Den är planterad i bark och växer på stöd.
Hoya caudata (TN99-008, Sumatra)
Alla mina caudator från Sumatra är väldigt lika (och kanske till och med samma klon) så jag har valt att ha samma text under alla om själva utseendet. Det ska dock sägas att det finns minst ett till insamlingsnummer, och förmodligen andra insamlingar av den utan nummer. Dessa kallades tidigare Hoya sp. aff. caudata (från Sumatra) men har nu artbestämts till caudata, och därför finns de numera här på den här sidan. De har ett väldigt specifikt utseende med mycket mindre blad än standard-caudatan som ofta har räfflade kanter. Blomman är större, med en bikrona som är plattare och blir bredare från mitten innan de avsmalnar (och gör dem lite kugghjulsaktiga) till skillnad från den traditionella caudatan som jämt avsmalnar. Bikronan är även helt utfärgad (med nyanser) vilket gör att den syns tydligare mot den traditionella caudatan som ofta har genomskinliga bikronespetsar. Blommorna är helt fantastiska. Jag misstänker att det är det gröna stråket tillsammans med en lätt rosa färg och den halvgenomskinliga rosa bikronan som ger en helt ny dimension till blomman än om den bara hade varit vit och rosa. Till och med knopparna är extremt dekorativa. Det finns även en mycket stor skillnad, och det är att caudatorna från Sumatra är mycket, mycket enklare att odla. De är mindre kinkiga, växer snabbare och blommar mycket tidigare och oftare än den traditionella caudatan. Det har gjort dem till den vanligaste caudatan i kultivering. Den kräver fortfarande värme, och åtminstone lite ljus for att inte stå stilla, men den är inte i närheten av sina storvuxna artfränders kinkighet.
Den här införskaffade jag efter min häftiga förälskelse i den här fenotypen av caudata. Min planta hade dock inget insamlingsnummer, vilket jag grämt mig lite över. Dessutom förlorade den sitt silver och tanken var att investera i en stickling med stabilt silver, och med det få ett insamlingsnummer. Eftersom de två vanligt förekommande insamlingsnumren var så väldigt lika kunde jag inte välja, utan skaffade båda två. Denna klon visade sig mer känslig för ljus sommaren 2022 gentemot TN99-006, trots att den tidigare inte visat sådana tendenser. I övrigt skiljer sig den inte mer från TN99-006 mer än i några mycket små bladskillnader, som lika gärna kan bero på plantans mikroklimat. Jag införskaffade den i februari 2020 och den blommade första gången i november 2020. Den är planterad i bark och växer på stöd.
Hoya caudata (Sumatra)
Alla mina caudator från Sumatra är väldigt lika (och kanske till och med samma klon) så jag har valt att ha samma text under alla om själva utseendet. Det ska dock sägas att det finns minst ett till insamlingsnummer, och förmodligen andra insamlingar av den utan nummer. Dessa kallades tidigare Hoya sp. aff. caudata (från Sumatra) men har nu artbestämts till caudata, och därför finns de numera här på den här sidan. De har ett väldigt specifikt utseende med mycket mindre blad än standard-caudatan som ofta har räfflade kanter. Blomman är större, med en bikrona som är plattare och blir bredare från mitten innan de avsmalnar (och gör dem lite kugghjulsaktiga) till skillnad från den traditionella caudatan som jämt avsmalnar. Bikronan är även helt utfärgad (med nyanser) vilket gör att den syns tydligare mot den traditionella caudatan som ofta har genomskinliga bikronespetsar. Blommorna är helt fantastiska. Jag misstänker att det är det gröna stråket tillsammans med en lätt rosa färg och den halvgenomskinliga rosa bikronan som ger en helt ny dimension till blomman än om den bara hade varit vit och rosa. Till och med knopparna är extremt dekorativa. Det finns även en mycket stor skillnad, och det är att caudatorna från Sumatra är mycket, mycket enklare att odla. De är mindre kinkiga, växer snabbare och blommar mycket tidigare och oftare än den traditionella caudatan. Det har gjort dem till den vanligaste caudatan i kultivering. Den kräver fortfarande värme, och åtminstone lite ljus for att inte stå stilla, men den är inte i närheten av sina storvuxna artfränders kinkighet.
Det här är min äldsta klon av Hoya sp. aff. caudata (Sumatra) och den köpte jag i mars 2017. Den kom utan insamlingsnummer så med stor sannolikhet är den samma individ som en av de som jag senare införskaffade med insamlingsnummer, fast man aldrig kan veta. När den kom hade den söta små blad med de räffligaste kanter jag sett. De var även underbart silvriga. Men sedan den flyttade hem till mig har den inte fått ett enda räffligt blad. Några blad har blivit små med en antydan till ojämn kant, men de flesta bladen har blivit större och visar inte minsta tecken på vågig kant. Snart försvann också silvret från bladen. Ibland får den ett blad med vackert silver, men ofta är bladen numera helgröna (eller brunröda).Den gick på sparlåga sitt första år hos mig, mest på grund av att den inte riktigt fick så mycket vatten den behövde. Jag planterade slutligen om den i en kruka med lite extra mossa för att hålla mer fukt, och då dök genast blomställningsskaften upp. Den blommade första gången i maj 2018 och blommorna gjorde mig helt hänförd. De är underbara och foton kan inte göra dem rättvisa. Efter det har den fortsatt växa utan något väsen, även på mycket mörka placeringar, och är en av mina mest pålitliga blommare.
