Hoya rotundiflora
Hoya rotundiflora tog några svängar innan den hittade rätt i namndjungeln. Den kallades Hoya sp. square (leaves) innan den blev publicerad på grund av dess iögonfallande blad som viker sig i kanterna på ett sådant sätt att bladet ser lätt rektangulärt ut. Sedan blev den felidentifierad som Hoya lyi innan den fick sitt eget namn -rotundiflora. Bladen är som sagt böjda nedåt i kanterna och ser mer eller mindre rektangulära ut. Bladen är mörkt gröna på ovansidan och ljusare gröna på undersidan, hårda och håriga. Hoya rotundiflora klarar av torka ganska bra men får snabbt tjocka utstående ådror i bladen om den börjat torka ut. För mig som odlar mina hoyor i väldigt luftigt substrat är bladen nästan alltid lätt gropiga och ådriga och jag tycker faktiskt det är ganska attraktivt. Blommorna har också ett ganska säreget utseende. Kronan är mycket luddig och vit med vissa rosa inslag i starkt ljus. Kronan böjer sig ofta bakåt och inåt vid blomning så blomman liknar en liten boll. Bikronan är ljusgul till beige med rosa mitt. Ytterkanterna på bikronan är utplattade och rundade. Blommorna håller länge och doftar gott, som parfym med dragning åt myskhållet. Den kan droppa ganska rejält med nektar om den är på det humöret.
Det här är en hoya jag egentligen borde ha ersatt med en ny stickling redan från början. Den kom med falskt spinn och den upprepade behandlingen lämnade efter sig svaga och dåligt växande sticklingar. På grund av hårigheten var det ett otyg att bli av med det falska spinnet och plantan fick knappt någon återhämtning mellan varven. Även efter att den var garanterat spinnfri hade den svårt att få ordentliga rankor och fick alldeles för få blad i månaden. Till min förvåning bestämde den sig ändå för att blomma i september 2018, ett och ett halvt år gammal. Blommorna orkade inte riktigt dra bak kronan men jag hoppades att det var ett tecken på att den kanske började komma igen. Det var det mycket riktigt och efter blomningen tog tillväxten fart och den har sedan dess växt fint och blommat många gånger. Jag uppskattade verkligen blommorna från början med det tog ett tag innan bladen vann mig över. Som stickling tycker jag de ganska kala rankorna med långa internoder inte var speciellt imponerande, men när plantan väl fyllt ut började jag verkligen uppskatta bladen.
