Pingparad

De här söta små och nätta växterna lyser sannerligen upp höstmörkret. Jag är alltid nervös inför deras ”övervintring”. I deras naturliga miljö så består ”vintern” egentligen av en ganska kraftig torka, och många pinguiculas bildar då täta rosetter eller klumpar för att överleva. Bladen under den perioden är annorlunda och fångar inte insekter utan är snarare succulenta. Det är egentligen ingen större skillnad och den risken som finns är helt enkelt att de blir övervattnade och ruttnar. Väldigt enkelt för alla som har något slags vattningssinne. Utmanande för mig!

Pinguicula ’Red Starfish’ är verkligen imponerande i sin speciella karaktär. Föräldrarna är moranensis och heterophylla men avkomman har verkligen en helt egen look.

moranensis ’Cyclamen’ har börjat få en fin rödtoning och ytterligare utvecklat sina rosetter.

Mina små gypsicola har börjat sträcka sig mot himlen. Hur går det att inte älska dessa?

Lilla falska x ’Weser’ är sin egen värsta fiende. Den kan inte sitta söt i en vacker kruka längre än några månader innan delningen börjar och just nu odlar jag den i bunkar där den konkurrerar med sina egna delningar.