Hoya kanyakumariana
Jag skulle vilja ha mer att skriva om ljuvliga lilla Hoya kanyakumariana. Den fanns aldrig på önskelistan tills jag besökte en vän där jag blev förtjust i den lilla arten. Jag tänkte att den skulle bryta av perfekt i ett framtida vivarium och fick med mig en liten bit. Den sattes i en liten kruka med bark i skuggan och glömdes bort. Det finns en gräns för hur många nykomlingar det går att vara entusiastisk och läsa på om samtidigt helt enkelt. Efter 8-9 månader, där runt februari när suget är som störst och det är extremt olämpligt att skaffa nya tropiska växter, återupptäckte jag den. Den hade fått ett par små grenar och jag var förbryllad vad jag sett i denna arten tidigare. Men den fick en chans och sattes lite ljust och glömdes bort… igen. Det var först när det var dags för inplantering i ett av vivariumen jag såg namnet i listan och letade upp den i ett mörkt hörn. Och jag fick chansen att bli förälskad i den igen. Det hade kommit lite fler blad och självklart ett blomställningsskaft. Jag hoppas verkligen den kommer trivas väl i vivariumet för det är en helt ljuvlig liten hoya.
Kanyakumarianas stora dragplåster är den underbara doften. Jag har svårt att beskriva den, men den är blomlik, lite parfymlik och väldigt trevlig. En stor konkurrent till lacunosa. Den har också i mina ögon vackrare blommor. Blommorna är hårliga, vita och med rosa stråk om den odlas ljust. Till skillnad från den vanligare färgkombinationen är den inte vitrosa utan vitlila och gul i mitten på bikronan. I förhållande till bladen har blommorna även en god storlek. Bladen är ljusgröna, lite matta och med lätta silverstänk. De är ganska hårda och har räffliga kanter. Själva bladet lutar åt hjärtformat men när bladet böjer och räfflar sig ser de främst ovala ut. Den har växt långsamt hos mig och verkar främst krypa. Jag odlar den i ampel men tror säkert ett stöd skulle fungera fint för att få upp rankorna lite. Jag har odlat kanyakumariana sedan juni 2017 och den blommade första gången för mig vid nyår 2018/2019.
