Vilken art är du lille vän?

Varje gång jag försöker mig på ett nytt växtsläkte är det så enkelt. De första plantorna har brukar alltid ha namn och verka fint artbestämda. Sedan läser jag på och hjärtat sjunker… som vanligt. Det här med arter är inte så himla lätt. Arter är ju något vi skapar: Vi hittar en planta som vi tycker är olik andra, och så beskriver vi hur den ser ut och säger att alla plantor som ser ut så här tillhör den här arten. Det finns alltid lite variation i utseendet hos en art även om det mesta är gemensamt: hos Hoya finns t ex en enorm mängd kloner som alla ser lite annorlunda ut men trots det hör till arten verticillata. För att göra det svårare utgår artindelningen ofta efter genetiska antaganden eller detaljer som man tänker är mindre variabla än andra, t ex detaljer i blommans fortplantningsdelar. Eftersom inte alla dessa är lätta att se med blotta ögat kan två plantor som ser väldigt lika ut tillhöra olika arter, medan två plantor som ser väldigt olika ut tillhöra samma art.

Naturen tar sedan sällan hänsyn till de arter vi tänker oss. Och resultatet blir att det finns en hel del växter därute som inte riktigt tillhör en art, eller kanske verkar ligga mittemellan. Eller kanske är en naturlig hybrid -eller något helt nytt. Jag tänkte presentera en av dessa växter som jag blivit förtjust i.

Det finns faktiskt en del kloner som alla påminner om varandra. De kallas ofta aff. eller cf. lacunosa, även om det säkerligen skulle vara rimligt att kalla de cf. sipitangensis med. De ligger någonstans emellan lacunosa och sipitangensis. Bladen påminner om lacunosas med mer eller mindre nedsänkningar mellan nerverna. Bladen färgas gärna in i rött i solljus. Blommorna har samma storlek och form som lacunosa, men med röda detaljer i mitten precis som sipitangensis och en lätt cremefärgad bikrona istället för lacunosas vita. Den är dessutom doftlös precis som sipitangensis.

Just den här klonen kommer från Malaysia och jag har även en från Borneo som är liknande, men inte helt lik. Förhoppningsvis kommer någon, någon gång, hitta deras hemvist i släktträdet. Tills dess njuter jag av blommorna. Och som tur är delar denna klon ytterligare ett drag med sipitangensis: Blomställningsskaftet lyfts upp vid blomning så det är lätt att beundra blommorna!