Hoya heuschkeliana
Det här är en art som gått upp och ner och sedan upp igen i mina ögon. En gång i tiden, precis när jag började bli hoyabiten, noterade jag hur folk gick från 1, till 50, till 100 hoyor och tänkte, det där misstaget ska inte jag göra! (haha… …) Så jag satte mig ner och gjorde efterforskningar, tittade på enormt många bilder och sidor (det här var innan facebook blev så dominerande. Det finns en hel skatt därute med hoyasidor och forum för den som letar) och bestämde mig för vilka hoyor jag skulle skaffa. Jag skulle ha 25 stycken, och börja med en topp-tio lista då jag precis flyttat och allt annat behövde få plats med. Jag ville ha hoyor som var så olika som möjligt samtidigt som de skulle vara trevliga krukväxter. Hoya heuschkeliana var med redan på 10-listan. Den skulle blomma enkelt och ofta, har helt unika blommor, fina små hårda gröna blad, hängde fint och skulle dofta starkt. Sagt och gjort flyttade en liten rackare hem till mig. Tyvärr blev den en stor besvikelse. Den växte, men inte så fint. Och ingen antydan till blommor alls. Jag planterade om den ett antal gånger och försökte men när fler blommor flyttade in fick den dra sig längre och längre in i skuggan och blev ännu surare. Vid nästa flytt klippte jag ned den till sticklingar igen och satte alla i en stor kruka och tänkte inte så mycket mer på det. Men tydligen blev den äntligen lycklig i det nya hemmet för den växte lite och satte sedan igång att blomma… och blomma… och blomma. Plantan har inte varit ur blom nu sedan i oktober och slår till och med multiflora. Efter så lång tid gör den sig äntligen förtjänt av sin plats härhemma och jag är så nöjd med den.
Den skickar ofta ut rankor som blir brända i lampan och som jag sedan klipper av för att de blir så fula. Det är är den enda plantan jag har jag kan tänka mig att klippa av grenar som ser ut så här
Och inte att förglömma finns den i en vacker men kinkig variegerad version med