Sol och värme och en ny favorit
Ironiskt nog så när jag skriver det här är det inte sol och värme -vilket växterna är glada för även om jag hade önskat annorlunda. Den nordiska våren är alltid tuff för de tropiska växterna: plötsligt ökar ljuset och värmen snabbare än växterna hinner anpassa sig. För de plantor som haft det svårt i vinter blir omställningen ännu tuffare. Jag är lite hårdhjärtad och brukar inte underlätta den här perioden. Många plantor har ett bränt blad eller två just nu, eller går i en ohälsosam ton av gulgrönt. Jag väljer att blunda för det för i slutändan brukar de alla komma igen. Det ger också en chans för de växter som annars kanske kommer i skymundan att fånga min uppmärksamhet.
Hoya deykeae är ganska ny härhemma och har efter ett par blad äntligen bestämt sig för att skjuta iväg. De unga bladen hos deykeae är otroligt fascinerande och sötare än de färdigutvecklade bladen i mitt tycke.
Mina allra första frön av sarracenia har grott med bravur efter att ha legat i kylskåp hela vintern. I vanliga fall är jag inte så förtjust i att hålla på med frösådder. Det tar väldigt lång tid att få en planta från frö och för t ex sarracenior som är så lätt att dela ser jag ingen större anledning att hålla på med frö. Men nu ville jag ha ett gång sarracenior att experimentera med och därför fick dessa småttingar bli till. Det är små leucophylla-fröplantor och det är så fascinerande att se att det redan efter foderbladen dyker upp så miniatyr-trumpeter.
Hoya microstemma bara fortsätter blomma. Den är lite sliten just nu och det är inte många knoppar i varje klase som orkar ända fram till blomning.
Dessa foton på Hoya waymaniae fick komma direkt från mobilkameran då jag inte iddes bära upp kameran till övervåningen. Waymaniae älskar värme till skillnad mot många andra hoyor och varje värmetopp brukar resultera i blommor.
Färgen är snygg men storleken på klasen (som dessutom hänger nedåt) är väldigt underväldigande i mina ögon.
Jag har också fått en ny kärlek. En av de saker jag uppskattat mest med att experimentera med odling i vivarium är att få bekanta mig med andra växter. Det går ju inte att bara ha hoyor i ett skåp -det behövs lite andra typer som växer på andra sätt med. I alla fall är det vad jag inbillar mig. Så hem kom en liten Macodes petola, en typ av juvelorkidé, och jag är helt såld. Ord kan inte beskriva hur vackra bladen är. Inte foton heller, tyvärr. Bladen är extremt reflektiva och glimrar och glittrar samtidigt som ådrorna ser ut att vara sömmar med guldtråd.
Till min förfäran när ha-begäret satte in visar det sig att det är extremt svårt att få tag på olika arter av Macodes i Europa. Det finns även närliggande släkten som är lika svåra dem. Hur de här växterna inte kan ligga på allas topplista har jag svårt att förstå. Nu hittade jag visserligen några liknande från en e-handel för orkideér, men ändå. Det får en att uppskatta hur enkelt det är att stilla ha-begäret med hoya och hur tacksamma vi ska vara att så många arter så snabbt introduceras i Europa.
