Hoya sp. (Kalimantan, SLM-02)
Det är svårt att beskriva känslan när en drömhoya blommar för en. Men vad gör väl det när poängen är att uppleva det! Det här är en hoya jag har suktat över länge. Jag berättade om hur mycket jag uppskattade wallichii men tyckte det var synd att den var lite färglös för Torill Nyhuus över en kopp kaffe. Vänta lite så ska jag visa något bättre svarade hon och visade mig en bild på blomman hos den här hoyan. Kort sagt var det kärlek vid första ögonkastet och jag hade tur och kunde beställa en liten stickling från Surisa Somadee i mars i år. Och ännu mer tur hade jag att den bestämde sig för att blomma redan två månader senare.
I mina ögon har den många likheter med wallichii.Den verkar uppskatta samma odlingsförhållanden. Precis som wallichii öppnar och stänger sig blomman varje kväll och morgon. Och precis som wallichii så vill den inte gärna rulla tillbaka blomman ordentligt i inomhusklimatet. För att fotografera den utsatte jag den för samma behandling som jag gör med wallichii: på eftermiddagen placerar jag den i totalmörker och med en rejäl temperatursänkning. Den reagerade på samma sätt och visade upp sin blomma och sin doft (ja, precis som wallichii doftar den på natten. Doften är något annorlunda där jag tycker wallichiis doft är snäppet bättre) Den hade nästan rullat tillbaka sig ordentligt när jag tände fotografibelysningen. Den reagerade genast på ljuset och började dra ihop sig.
Utseendemässigt skiljer den sig dock från wallichii en hel del. Den vackra djup-röd-rosa färgen på kronan och den nästintill svarta bikronan (den verkar vara väldigt mörkt röd) är givna skillnader. Färger på blommor kan dock variera stort. Hos bikronan ser man en större skillnad. Den är väldig platt och inte alls lika tät som hos wallichii. Bladen är lite grövre, ljusare och bredare samt har mycket mindre silverfläckar. Jag tycker inte detaljerna i blomman egentligen påminner speciellt mycket om någon av de klockformade arterna än så länge.
Nu ser jag fram emot att se den här växa upp till en stor fin planta. Just nu står den varmt och ljust och verkar trivas även om det ser lite sliten ut i bladen. Egentligen är det ju så att det kan vara positivt att ta en reservstickling eller två om det är en art man är rädd om, men jag vill så ogärna klippa i den här så det får bära eller brista
