Hoya wayetii
Hoya wayetii är en av de vanligaste hoyorna och förekommer även i handeln regelbundet. Det finns flera olika hoyor som är väldigt likartade, där Hoya kentiana är den mest omnämnda av dessa. Flera av dessa är publicerade som egna arter, även om tiden får utvisa om de behåller sin artstatus. För att göra det ännu mer komplicerat så finns det flera insamlade kloner, framför allt av kentiana. Det är väldigt svårt att skilja dessa åt och de egenskaper de flesta använder för att skilja dessa åt är ostabila (t ex färg eller tjocklek på bladen). Mellan kentiana och wayetii brukar det nämnas i Sverige att wayetii har gröna blomskaft (den skaft som sitter mellan varje individuell blomma och blomställningsskaftet) medan kentiana har bruna. Det verkar dock osäkert om det gäller för alla kloner.
Hoya wayetii får tjocka, hårda, gröna blad där kanten i gott ljus blir lila-brun. Bladen är släta och ganska smala och rankorna blir lätt tunga med de tjocka, täta bladen. I ampel får den ett fint fall även om den med lite övertalning kan övertygas att klättra. Blommorna är mörkrosa med gul och vinröd bikrona. De är snäppet mörkare och större än man tror. Den doftar honung men inte alltför starkt och får rikligt med nektar. Jag odlar min wayetii i ampel i bark och mossa.
Hoya wayetii är ett sorgebarn hos mig. Den är en av mina äldre hoyor och lockade mig med de vackra bladen. Den överlever det mesta och har följt mig genom olika odlingssätt, ohyra och näradödenupplevelser. Jag har startat om den säkert 4 gånger då den blivit för stor. Men trots att det sägs att den ska vara lättblommad har blommorna uteblivit fram tills nu. Jag skaffade min första stickling 2015 och den blommade första gången 2019, 4 år senare. Den blommade slutligen i ett söderfönster med extrabelysning, så en gissning är att den vill ha gott om ljus för att blomma. Efter den första blomningen har den fortsatt blomma, även i sämre ljus, så det är också möjligt att plantan helt enkelt vill ha lite ålder i sig innan den börjar blomma.
