Liten men grym

Jag tvekade länge över att skaffa Hoya thomsonii. Den sades ha en oerhört stark doft som dessutom inte var speciellt trevlig. Det fanns en del prisande av doften med, men generellt var det tummen ner. Jag noterade att de flesta som gillade doften hade en rosa klon, så jag tänkte att jag kanske skulle prova den. Det finns en hel del versioner av thomsonii där ute, speciellt om man tar med alla aff thomsonii/aff lyi, och jag var lite försiktig med vilken jag faktiskt ville ha. På trädgårdsmässan i år hittade jag dock en rosa som stämde med min önskelista, och den fick flytta hem. Den började växa ganska snart, men tyvärr satte den också blomställningsskaft i maj. Det kom inga nya blad, och skaftet växte väldigt långsamt tills det lika långsamt började sätta knopp. Jag var väldigt fascinerad hur den, som annars är superhårig, producerade superblanka och släta blomskaft och knoppar.

Jag var ganska övertygad om att knopparna skulle trilla av, speciellt som de faktiskt växte till full storlek och sedan stannade där i en och en halv vecka, men till min förvåning öppnades ändå knopparna en kväll. Blommorna var supersöta och hade en ljuvlig doft av blommigt sköljmedel. Hela nästa dag uppskattade jag doften till kvällen kom. Plötsligt doftade den lilla klasen horribelt mycket, så mycket att doften inte kändes längre utan näsan kändes bara misshandlad. Doften spred sig även ner till undervåningen och hela huset luktade bara fel. Det var svårt att greppa att denna lilla stickling/pytteplanta lyckades erövra luften så slutgiltigt. Jag tycker verkligen plantan är jättesöt, men jag hoppas den aldrig blommar igen.