Arbete pågår

Som ni säkert märkt har det inte hänt så mycket här på ett tag. Jag har varit för upptagen med att pyssla om växterna och förbereda för nästa år för att få tid att fota och skriva. Många växter har fått en välbehövlig nystart och en hel del försummade stackars plantor har fått en uppfräschning och kommer kanske få chansen att skina nästa år. Jag håller också på att fila på en vivariedel här på sidan som jag förhoppningsvis kommer kunna lägga ut väldigt snart. Men tills dess lämnar jag er med några fantastiska vinterblommare. Ingen av dessa tre står under belysning utan blommar trots det tunga mörkret utomhus.

Hoya nummularioides är en av de allra vackraste hoyorna på hösten. Den blommar oavbrutet med många klasar samtidigt och sprider en fantastisk väldoft. Min hänger inne på toaletten och jag har fått frågan vilken tvål jag har som doftar så underbart. Om det ändå fanns tvålar som kunde dofta såhär!

Hoya sp. Borneo Gunung Gaiding var en slö förstablommare, och efter den första blomflocken fortsatte den med att vara snål med blommorna. Men sedan i april-maj har den faktiskt stått med knoppar och (kortlivade) blommor oavbrutet, ofta med flera flockar samtidigt. Nu är blommorna lite vinterbleka men trots det verkar det inte som den har planer på att sluta. Imorgon ska jag plantera om min äldsta planta av den här fantastiska hoyan. Jag bävar lite inför risken att den kommer bli missnöjd och behöva återhämta sig ett halvår, men nu har den blivit så stor att den torkar ut för mycket mellan vattningarna och då får det bli större kruka.

Hoya sp. Kalimantan (SLM-02) verkar inte bekymra sig så mycket om vintermörkret utan fortsätter glatt att sätta knoppar. Visserligen har några små embryon till blad fallit av, men det är svårt att säga om det är mörkret eller min slöa vattning just nu.

Det tar nog inte längre än en vecka att statusuppdatera alla växter tänkte jag naivt i mitten på november. Till min förskräckelse upptäckte jag att jag nu huserar ungefär 500 olika växter, utan att räkna sticklingar och småttingar. Nu är väl många små och ett flertal växer bara inne i vivariumen, men det kändes ändå inte riktigt bra. Nästa stora jobb blir nog att försöka få ner antalet till 300-400, plus lite mån för alla fantastiska växter jag ännu inte lyckats få tag på. För att göra det skulle jag nog behöva överge ett genus eller två, men jag inser ju att så fort jag har gett upp ett så kommer jag få en oerhört längtan efter just de växterna.

Det är förvånansvärt hur mycket växter det går att klämma in på en liten yta om man bara försöker… och ja Ikeas ALGOT-system är som gjort för att få en att sjunka djupare ner i träsket…