Hoya multiflora
- multiflora
- multiflora (variegerad)
- multiflora (SV 406)
Det är förvånande att Hoya multiflora inte är mer vanlig i handeln. Den är enkel att sköta, blommar tidigt och mycket med iögonfallande blommor som håller ganska länge. Hoya multiflora slingrar sig inte, utan växer upp likt en buske och böjer sig så småningom av tyngden. Genom att stötta upp den går det att få en mycket vacker planta. Hoya multiflora vill inte torka ut, men har inga andra större krav. Den klarar sig bra i alla slags ljusförhållanden och temperaturer inomhus. Det finns många olika insamlingar av multiflora som skiljer sig lite åt i blad och blommor. Vissa kloner kan vara lite svårare att odla än andra.
Hoya multiflora
Denna variant köpte jag i mars 2017. Det tog ett tag innan jag fastnade för multiflora trots dess popularitet. Vid besök hemma hos en annan hoyaodlare som odlade sina varianter upprättstående blev jag slutligen imponerad och hade turen att åka hemåt med en egen liten stickling. Bladen är mörkgröna och lätt vågiga med någon silverfläck. Den här sorten satte raskt fart och blev en enorm planta. Jag tror jag spenderat mest tid med att klippa ner den av alla mina hoyor. Den har inte blommat så troget som min variegerade multiflora, förmodligen på grund av den lilla krukan (som jag försökte begränsa tillväxten med) och det ständiga avklippandet av nya grenar med blomställningsskaft. Till slut fick jag nog, delade upp den och gjorde mig av med den. En stickling gav jag till en vän som hade den i sitt semesterhus våren 2018. Sticklingen stod i ett köksfönster på glänt och tyvärr glömde min vän att ta med den hem efter sommaren. Huset besöktes vid ett par tillfällen och den fick några skvättar vatten, fortfarande ståendes vid det öppna köksfönstret. Under julen 2018 frågade min vän om jag ville ha tillbaka den då den blivit ”lite ful i bladen”. Häpen åkte jag för att titta och nog levde den stående i en snustorr kruka i ett iskallt hus med öppet fönster. Många blad hade torkskador men den var över metern hög och hade trots det fortsatt växa hela hösten. Den hade till och med knoppar! Den fick följa med hem och blommade raskt efter att ha fått en slurk vatten. Vad jag ska göra av den nu vet jag inte riktigt, men en så tålig hoya är ändå bra odlingsvärd. Kanske blir det ett försök att plantera ut den ett år. Den här klonen verkar vara helt doftlös.
Hoya multiflora (variegerad)
Denna variant skaffade jag i april 2017. Precis som andra kantvariegerade växter förekommer det att bladen blir mer eller mindre vita. Jag hade den stora turen att få tag på en stickling med en gren som gärna producerar kraftigt variegerade blad. Det vita är inte stabilt utan blir grönt med tiden. Det snyggaste med denna variant är inte bladens vita kanter utan att de gröna områdena får olika nyanser. Även knopparna och blommorna blir variegerade med färg som hos knopparna varierar mellan vitt och grönt och hos blommorna gulvit till grönvit. Bladen är tunnare än på min andra variant. Min variegerade Hoya multiflora blommade första gången i juli 2017 exakt 3 månader gammal. Doften är svag och påminner om gräs i min näsa.
Hoya multiflora (SV 406)
Det här är en orangeblommande klon av multiflora. Jag skulle väl egentligen inte skaffa den, men så kommer den från en hoyaodlare som har helt underbara imponerande plantor, bland annat av denna, så visst var jag tvungen att ha en liten bit. Den sägs vara lite krångligare än andra, och även om den inte krånglat växer den mycket långsammare än mina andra. Den blommar mest bara hela tiden -vilket i och för sig inte behöver vara något större problem. Bladen är de tunnaste av alla de multifloror jag har, och har aningens mer silverfläckar än de andra. Den är också ganska svag i stammen: jag lyckas inte stamma upp den trots ivriga försök, och grenarna hänger ordentligt om de lämnas ifred. Den flyttade hem i maj 2019 och blommade första gången i oktober samma år. Blommorna verkar vara helt doftfria.
