Hoya lacunosa
- lacunosa ’Royal Flush’
- sp. aff lacunosa (SR 2010-055)
- lacunosa (Poonsak)
- lacunosa (Durian Perangin Waterfalls, Langkawi Island, Malaysia)
- lacunosa (Giant, IML 1813)
- lacunosa (Laos, EPC-920)
- lacunosa (Berang Terengganu, IML 1405)
- sp. cf. lacunosa (Malaysia, BL12-089)
- sp. aff. lacunosa (Cameron Highlands, SR 2009-050)
- lacunosa (Fraser Hills, SR 2010-049)
- lacunosa (Java, IML 1179)
- lacunosa (IML 0377)
Hoya lacunosa är en vanligt förekommande art som insamlats på många platser. Den är också välrepresenterad som krukväxt då den är enkel att sköta, växer snabbt och blommar tidigt. Doften är omtalad som en av de ljuvligaste. Det finns mer eller mindre variation mellan olika sorter i blommor och blad. Lacunosa har även givit upphov till olika korsningar och kultivarer. Den är en ampelväxt som inte tar för mycket plats även om vissa varianter kan slänga ut rejäla rankor som gärna lindar in sig i grannarna.
Hoya lacunosa ’Royal Flush’
Det här är en av tre varianter av lacunosa som sålts under märket ”Exotic Angel” av ett amerikanskt företag. De andra två varianterna är ’Snow caps’ och ’Ruby Sue’. Varianterna är välkända och välspridda under dessa namn men de är inte publicerade. Vill man läsa mer om dessa så finns historien i onlinetidningen Stemma, nummer 2 volym 3 2009.
Hoya lacunosa ’Royal Flush’ har mycket tunnare blad än mina andra varianter. Bladen är kraftigt silverfläckiga och de unga bladen blir mörka, svartaktiga eller rödaktiga i starkt ljus. De mörka bladens silver blir guldfärgat och är fantastiskt vackert. Blommorna är ursprungligen vita med gul mitt. De knoppar och blommor som suttit i ljus eller sol blir rosaaktiga i det vita. Blommorna rullar sig oftast bakåt och liknar små fluffiga bollar, men det händer att blomman stannar kvar i ett nyöppnat stadium. Jag skulle nästan vilja påstå att det märks att denna är en utvald variant av ett säljande företag. Den inte bara växer snabbt utan växer på ett snyggt sätt och skjuter nya skott vid varje nod. Jag skaffade min lacunosa ’Royal Flush’ i juli 2016 men misshandlade den grovt i en flytt påföljande oktober. I februari fick den lite kärlek med ljus och ny kruka som den lilla 4-nodare den var och hann bli en färdig planta i maj för att blomma första gången i juli 2017.
Hoya sp. aff lacunosa (SR 2010-055)
Den har varianten är så vitt jag vet ännu inte konstaterad att vara en lacunosa men jag har valt att lista den under lacunosorna ändå. Den här är en lättskött och härdig lacunosavariant, framför allt när det kommer till torka som den hanterar mycket bättre än andra varianter. Den är också min snabbast växande lacunosa trots att den står mörkare än andra. Har man det besvärligt att få andra lacunosor att trivas rekommenderar jag helhjärtat denna. Hos mig har den ett något annorlunda växtsätt jämfört med de andra lacunosorna och växer gärna uppåt och kastar ut rankorna åt alla håll och kanter. Den har också läckra blad med vågiga kanter tillsammans med de typiska lacunosa-fördjupningarna ger ett riktigt vilt intryck. Givetvis med lite silverfläckar. Blommorna är typiska lacunosablommor med fluffiga vita bollar och gul mitt. Doften är lika gudomlig som de andra lacunosornas. Jag införskaffade den i mars 2017 och den blommade ordentligt för första gången i maj 2018.
Hoya lacunosa (Poonsak)
Den här varianten får de tjockaste bladen av mina lacunosor. Bladen är även smala och spetsiga. Det ser ut som att bladen växer i tofsar på rankorna då den gärna skjuter många skott vid samma nod. Blommorna är vita med gul mitt och till skillnad från många andra så håller sig dessa blommor kristallvita och gula oavsett ljus. Blommorna rullar sig oftast bakåt och liknar små fluffiga bollar, men det händer att blomman stannar kvar i ett nyöppnat stadium. Jag tycker det här är en oerhört trevlig variant av lacunosa. Jag skaffade den i april 2017 och den blommade första gången i januari 2018.
Hoya lacunosa (Durian Perangin Waterfalls, Langkawi Island, Malaysia)
Det här är en ganska speciell liten lacunosa som också kallats mini-lacunosan. Som smeknamnet antyder har den små och till storleken tjocka blad. I starkt ljus blir de väldigt mörka, nästan svarta. De unga bladen kommer ut gröna och blir sedan spräckliga innan mer och mer av bladytan mörknar. Lägg till lite silver så ser bladverket väldigt speciellt ut. Bara för att krydda det ytterligare har den här lacunosan ett krypande växtsätt hos mig, likt det som serpens och curtisii uppvisar. Det betyder att den gärna lägger sig platt mot underlaget och sätter nya skott i många noder och bildar en tät matta. Blommorna är mindre än hos de andra och tyvärr tycker jag inte den här har samma underbara doft som de andra lacunosorna. Istället tycker jag den luktar som en blandning mellan lacunosa och ’Mathilde’. Trots bladverkets skiftande färger blir blommorna ytterst vita utan minsta antydning till rosa. Det här är en hyfsat vanlig form av lacunosa och även om jag hade den i sikte dröjde det ända till sommaren 2020 innan jag skaffade den. Efter 7 månader, i februari 2021, blommade den för första gången.
Hoya lacunosa (Giant, IML 1813)
Det här är en väldigt odlingsvärd lacunosa. Blommorna är större än hos alla andra lacunosor jag odlat, och med större blommor kommer tydligen kraftigare doft. Hela plantan är kraftigare med tjockare rankor och tjockare blad och blir gärna tät och fin. Bladen blir vackert mörkgröna och glänser fint om den odlas väl: den tål starkt ljust dåligt om den bara odlas en gnutta torrt. På min planta är en hel del blad slitna efter kombinationen starkt ljus och missade vattningar. Å andra sidan blir blommorna gärna lite rosaaktiga i gott ljus, och den blommar utan uppehåll. Jag skaffade den redan 2017, då med tanke på att jämföra den mot krohniana, men den har fått stanna på egen merit. Den drabbades hårt av olika behandlingar mot falskt spinn och först 2020 fick jag se första blomman efter en omstart av en ganska sorglig kruka. Jag tror dock inte att man generellt behöver vänta tre år på att få se blommorna om den odlas väl.
Hoya lacunosa (Laos, EPC-920)
Så äntligen får min drömlacunosa en egen liten textsnutt. Hur går det att säga nej till en stabilt silvrig och rödfärgad lacunosa? Väldigt snart efter att mitt hoyaintresse fått fyr fick jag upp ögonen för för den här. Den visade sig dock vara nästan helt omöjligt att få tag på. En anledning var säkert att priset på hoyor generellt var mycket, mycket lägre bara för några år sedan, och ingen därför fann det värt att importera något så enkelt som en lacunosa för dyra pengar. Flera mycket ovanligare och svårare hoyor hittades innan jag till slut köpte två noder från Polen 2018. Jag delade dem, satte dem i bark och väntade. Långsamt dök ett nytt rosa blad upp, och sedan ett annat. Först på våren 2020 fick hela plantan fart och de första blommorna kom. Som tack torkade jag ut den under en sjukdomsperiod på vintern och blev tvungen att klippa ner den. Det var väldigt smärtsamt för det tar tid att få till den vackra färgen på plantan. Om den inte växer i gott ljus blir bladen ljust militärgröna, med lite dragningar åt mörkare grönt och rosa. I gott ljus blir de unga bladen först rosa, sedan mörkar de till grönt, och först de lite äldre bladen får igen en vacker rosa ton. Baksidan är stabilt rödaktig. Tillsammans skapar blad i olika åldrar en fantastisk färgkaskad. Blommorna är typiskt lacunosa men åt det mindre hållet. Jag klipper extremt sällan i denna då plantan ger mig så mycket glädje och vem vet, kanske var det anledningen den var så svår för mig att få tag på en gång i tiden.
Hoya lacunosa (Berang Terengganu, IML 1405)
Det här är en oerhört attraktiv lacunosa som jag haft sedan 2018. Bladen har en tydlig struktur med upphöjda nerver och upphöjda kanter. Den har sparsamt med silver -just tillräckligt för att ge plantan ytterligare en nivå av färger- och precis som den från Langkawi har den en tendens till att bli ordentligt mörk, nästan svart. Eftersom bladen är större blir den mörka spräckligheten så mycket tydligare, och växer den ordentligt ljus övergår spräckligheten så småningom i rött. Det är helt enkelt en väldigt vacker planta. Den blommade strax över året första gången, med blommor som i krona har en dragning åt gult och gärna får en rosa ton i kanterna. Blommorna syns tydligt då de reser upp blomskaftet då det är dags för blommorna att öppna sig. Den stora nackdelen med den här lacunosan är att den inte doftar typiskt. Den doftar inte överdrivet mycket, men inte speciellt gott (eller dåligt heller, för den delen). Ska man bara ha en lacunosa så skulle jag definitivt rekommendera en av de väldoftande, men finns det rum för fler -då är den här väldigt trevlig. Jag odlar den i bark och har inte upplevt den som speciellt svår.
Hoya sp. cf. lacunosa (Malaysia, BL12-089)
Jag köpte denna som sp. cf. lacunosa, och därför får den fortfarande heta så, fast sp. aff. lacunosa kanske egentligen vore mer korrekt idag. I mångt och mycket påminner denna om en klassisk lacunosa. Bladen blir ganska grova i gott ljus och har uppresta nerver. De är ljusgröna och färgas röd-orange i gott ljus. Precis som sipitangensis eller lacunosan från Berang Terengganu lyfter den upp blomställningsskaftet när det är dags att blomma vilket gör det lätt att beundra blommorna. Blommorna är benvita med ljust rosa bikrona och gul mitt med starkare rosa under. Doften varierar lite mellan blomningarna mellan doftlös till något som lätt påminner om lacunosa men mycket mer acetonliknande och grovare. Kanske en blandning av chinghungensis och lacunosa. Oavsett vad så är det ingen stark doft. Den växte inte speciellt snabbt för mig i början, utan satt mest still och blommade om på 4 blomställningsskaft. När jag började bli generös med växtnäring satte den äntligen fart och har sedan dess (förutom några oturliga perioder) växt mycket snabbt och är en mästare på att vira in sig i grannarna. Den här kom hem efter en hoyaträff hos Torill Nyhuus sommaren 2017 och blommade första gången sommaren 2018. Jag odlar den hängande i bark.
Hoya sp. aff. lacunosa (Cameron Highlands, SR 2009-050)
Jag misstänker att det snart kommer visa sig att även denna Hoya är en lacunosa, så därför fick den plats på denna sida. Det här är en av mina favorithoyor, även om jag sällan tänker på den som en lacunosa. Den är starkväxande med hyfsat starka och tjocka rankor och ljusgröna blad, släta blad. Odlas den mörkt (eller på vintern) blir bladen tunna, mjuka och stora. Men odlas den i gott ljus och värme blir bladen mycket mindre och rundande med en kraftig spets. De blir då hårda och suckulenta och mycket, mycket blanka. Kanten blir då väldigt lätt röd och hela bladen kan färgas underbart vackert i rosa, orange och rött. Men förutom färgen är det den skinande, blanka bladytan jag tycker är helt fantastisk.
Den blommar med en mycket stor blomflock med mycket stora blommor (för att vara lacunosa). Bikronan är typiskt spetsig och sträcker sig ut en bra bit. Foderbladen är alltid röda och blomflocken kommer på mycket långa blomställningsskaft. Doften är mycket god, men inte riktigt som lacunosa i min näsa. Den doftar som god parfym, men som någon annans goda parfym, medan den typiska lacunosan doftar som ens egen favoritparfym. Det var kanske inte den bästa liknelsen, men det bästa jag kunde åstadkomma. Jag har odlat den här i en del olika substrat, och den har aldrig varit till något större besvär. Däremot är den mer suckulent än man kan tro, även med tunnare blad, och klarar sig förvånansvärt bra på väldigt lite vatten. Det här är absolut en hoya man bör odla för bladens skull, om man kan erbjuda en varm och ljus miljö. Jag var lyckosam nog att få hem en stickling av den sommaren 2018, och den blommade första gången för mig sommaren 2020, två år gammal. Med det sagt tog den ända till sommaren 2021 innan den började blomma pålitligt.
Hoya lacunosa (Fraser Hills, SR 2010-049)
Den här klonen av lacunosa har förekommit som aff./cf. lacunosa ganska länge, men identifierades som lacunosa i Hoyatelegrafen nr 1, 2022. Den är nära relaterad till Hoya sp. aff. lacunosa (SR 2009-050) som har likadana blad, blommor och likadant växtsätt, men denna klon är mindre. Det är därför heller inte förvånande att de i naturen har hittats bara ungefär 100 km från varandra i Malaysia. Det är identiferingen av den här klonen som lacunosa som har lett till att jag anser att även Hoya sp. aff. lacunosa (SR 2009-050) kommer visa sig vara en lacunosa i framtiden.
Bladen på denna klon varierar mycket beroende på odlingsomständigheter. Odlas den mörkt (eller på vintern) blir bladen tunna, mjuka och stora. Men odlas den i gott ljus och värme blir bladen mycket mindre och rundande. De blir då hårda, blanka och ordentligt suckulenta. Bladen får då lätt röda toner och hela bladen kan färgas underbart vackert mörkt rött. Mina plantbilder gör verkligen inte den här klonen rättvisa, då den fått växa lite för mörkt ett bra tag. Den blommar med en mycket stor blomflock med mycket stora blommor (för att vara lacunosa). Bikronan är typiskt spetsig och sträcker sig ut en bra bit. Foderbladen är alltid röda och blomflocken kommer på långa blomställningsskaft som böjer sig uppåt och visar flocken vid blomning. Doften är god, men inte riktigt som lacunosa i min näsa och ganska svag. Jag har odlat den här i en del olika substrat, men idag växer den i ren bark i en ampel. Den är mer suckulent än man kan tro, även med tunnare blad, och klarar sig förvånansvärt bra på väldigt lite vatten. Det här är absolut en hoya man bör odla för bladens skull, om man kan erbjuda en varm och ljus miljö. Den flyttade hem till mig 2017 och blommade första gången 2019.
Hoya lacunosa (Java, IML 1179)
Det här är en väldigt vacker och traditionell Hoya lacunosa i odling. Väldigt ofta säljs den som Cikidian Java, men jag tror det är en felstavning. Det finns inget ställe som heter Cikidian, och alla träffar med sökmotorer leder till denna lacunosa och inget annat. Jag skulle tro att det istället ska vara Cikidang, Java, som är ett distrikt i västra Java. Men eftersom ingen annan verkar fundera på det har jag nöjt mig med att skriva att den kommer från Java rätt och slätt istället, så blir det åtminstone inte fel.
Den här klonen av lacunosa har flera egenskaper som gör den underbar att odla. Först och främst är bladen väldigt blanka, vilket ger en vacker planta. Odlas den mörkt blir bladen tunna och stora med ett vackert häng. Odlas den ljust blir bladen mer suckulenta med framträdande nerver. Bladen kan även få mörka kanter, mörkare bladyta och ibland till och med röda blad. Blommorna kan även dem dra åt rosa om den odlas ljust. En annan egenskap som gör den väl värd att odla är doften, som är den starkaste bland de lacunosor jag odlar. Den har även en något avvikande doft. Den doftar fortfarande mycket gott, och likt lacunosa, men med en egen liten touch som kanske beror på att doften är så stark. Det här är en gammal klassiker som jag införskaffade på nytt i februari 2022 och den nya plantan blommade första gången i november 2023. Jag odlar den hängande i bark. Det första åren odlades den mörkt, för att sedan få flytta till ett riktigt ljust läge sommaren 2023. På bilderna syns tydligt skillnaden på de typer av blad som utvecklas i olika ljustillgång, men tyvärr blir plantan inte riktigt lika snygg som när den har enhetliga blad.
Hoya lacunosa (IML 0377)
Den här är ytterligare en lacunosa jag återinförskaffade 2022. Den var ganska vanlig tidigare, men till min förvåning dröjde det över ett halvår innan jag hade turen att få tag på en stickling i september 2022. Det får en att uppskatta de odlare som bevarar och odlar olika kloner i åratal så de inte helt utrotas i odling. Utseendemässigt är det en ganska medel-lacunosa. Bladen är medelsuckulenta och medelstora. I gott ljus får de en lätt, lätt vågig kant och silvret är medel i mängd, men kommer i ett väldigt vackert mönster istället för i fläckar. Den doftar gott och starkt som en typisk lacunosa, men inte extremt. Att jag återförskaffade den var dels för att alla dess medel-egenskaper faktiskt bildar en väldigt vacker helhet som inte påverkas så mycket av miljön. Men även för att den faktiskt är väldigt blomvillig. Av en händelse när jag satt och jämförde vilken av de lacunosor som faktiskt blommar mest (de är ju alla blomvilliga) så dök den här gamla klassikern upp i huvudet. Än så länge är denna planta väldigt ung, men den har redan infriat mina förhoppningar och nu väntar jag otåligt på att den ska bli lite större. Jag odlar min Hoya lacunosa (IML 0377) hängande i bark.
