Ännu mer vackra blad… och lite annat
Ok, jag erkänner att det var lite fusk. Men den HAR vackra blad, så den får komma med på en till bild -Dischidia hirsuta.
Det är nästan så man undrar vad nektarn smakar, men jag har faktiskt inte prövat. Deras nektar stelnar gärna och blir nästan som gummi i konsistensen, inget som jag känner mig manad att ha i munnen.
Hoya meredithii visar upp sina vackra nya blad efter nedklippning och nytt stöd. Den stod och blev tråkig och bränd i värmen, så jag bestämde mig för att kassera de flesta av de fula bladen och kan nu återigen njuta av den vackraste storbladiga Hoyan.
Med ett stort stöd att klättra på så den kan visa upp sina blad ordentligt och inte bara samla dem i en klump blir den helt magnifik, i mina ögon. Men så var det ju det där med hur mycket jag älskade ådriga blad…
Ytterligare en ådrig skönhet är Hoya sp. aff. globulosa, Cao Dang, Vietnam (tidigare aff. villosa). Dess ursprung är lite av ett mysterium eftersom det inte finns något ställe som heter Cao Dang. Förmodligen kommer det av ordet Cao đẳng som betyder högre utbildning eller något liknande, och det skulle gå att spekulera i om den kommer från något universitets samling eller annan officiell trädgård. Men det är helt omöjligt att veta. Vacker är den ändå.
Hoya fauziana ssp. angulata har äntligen slutat blomma och börjat sätta nya blad igen. De nya bladen är riktiga soluppgångar: som nya är de kraftigt vinröda och mörka, för att sedan ljusna till grön.
Hoya incrassata (albomarginata). Det här är en nykomling hos mig. Den enda anledningen till att den stod på min önskelista var att variegeringen på den kan ge fantastiska fläckiga blad. Den vita kanten är tråkig, i mina ögon (i alla fall på en Hoya vars kanter böjer sig inåt) men de blandade bladen är helt fantastiska. Och det ser ut som det nya lilla bladet kan komma att uppfylla alla mina förväntningar.
Hoya ilagiorum har också fantastiska blad. Den ljusgröna färgen går alldeles perfekt ihop med de röda, röda blommorna. Egentligen är det här en helt fantastisk Hoya som ofta blir förbisedd. Den kan vara lite tråkig innan blommorna kommer, men sedan!
Nu börjar jag glida lite från ämnet… Hoya davidcummingii är inte en bladfavorit, eller favorit på något sätt egentligen, men det är svårt att slå den enorma blomsterproduktion den ständigt kommer med. Den bara fortsätter, och fortsätter, och fortsätter…
Och nu när davidcummingii fick vara med måste ju obovata få visa upp sina kakaodoftade blommor med…
Nu hade jag kunnat kämpa mig tillbaka till ämnet, för Hoya bordenii har helt fantastiska blad, men jag har inga bilder på dem! Det här är också en nykomling som dessutom överraskade mig med sina första blommor, så pass att jag inte ens hann fotografera innan det var dags för dem att trilla av. Nu hoppas jag bara det kommer nya blommor snart så jag får en chans att visa upp den här supertrevliga arten.
Bara för att det inte är en Hoya behöver det inte betyda att bladen inte är vackra… Min Drosera burmanii får visa upp sina ultradaggiga blad en sista gång. Jag har nu pollinerat den och samlat in frön, så jag hoppas kunna så nästa generation. Vi får se hur det går!
Och självklart, Droseran med de snyggaste bladen av alla: binata (multifida f. extrema). Jag hade hoppats ta några ordentliga bilder på den där den hänger som en levande flamma ute på balkongen, men de konstanta regndagarna har satt käppar i hjulet. Och ja, det är katthår. Hur det kan ha kommit katthår dit är beyond me, men så är det.
