Hoya thuathienhuensis får äran att vara först ut

I alla fall på den här adressen. Jag har en svag punkt för thuathienhuensis, trots det vansinniga namnet. Mest älskar jag dess tjocka, håriga rankor som slingar sig väldigt vackert, och är snäll när man försöker styra den och rikta den (vilket betyder att den inte genast dör när jag råkar böja ner den eller den hamnar med toppen olyckligt). Blommorna är väldigt söta men det är plantan som imponerar mig allra mest.

Trots de tunna bladen är det här en riktigt klättrande Hoya, och den skickar gärna ut långa rankor snabbt när den väl trivs. Bladen har en fin nervatur som unga, men mörknar sedan med åldern och blir lite styvare.

Av någon anledning är jag dessutom väldigt förtjust i hur blommornas baksida ser ut, av alla saker. Men det är någonting med hur blomskaften är lika och kronbladen rullarsom gör den väldig fin uppifrån med.

Vi har inte haft en perfekt historia, vilket är anledningen till att den inte fått visats upp här tidigare. Tidigare år när den blommat har bladen varit gulfläckiga och så tråkiga att jag inte riktigt velat visa upp dem. Men nu verkar vi komma bättre överens. Det största fel man kan göra med den här arten är att behandla den som en tunnbladig Hoya, i mina ögon. Och är det minsta fel så visar den gärna upp gulfläckiga blad, fast den verkar må hyfsat ok.

Idag är plantan mer majestätisk, och de tidigare gulfläckiga bladen har mörknat till vackert grönt. Jag hoppas bara den tänker fortsätta se ut så här nu!